Mycket vill ha mer, varför?

Varför har vi människor många gånger så svårt med att vara nöjd med det som är? Varför jagar vi alltid efter mer? Mötet jag var på förra veckan väckte många tankar och känslor av olust. Kanske är det för att det är just som det är hos oss, som jag/ vi har så svårt att förstå detta resonemang? Jag resepkterar deras åsikt och jag anser också att man måste se till den enskilde individen och den enskilad familjen... Men det jag står fast vid att förskolan är inte till för att "agera barnvakt" till föräldrar! Vad jag vet är det bara vår kommun och vår grann-kommun som inte kräver in arbetsscheman från föräldrarana . Det är bara den tid som det tar att köra till och från förskolan som man får ha barnet där utöver arbetstiden... Varför kan man inte som förälder vara nöjd med detta? varför ropar man efter mer, kanske detta i stället leder till att man gör det ännu jobbigare för sig? Om man nu tycker att det bästa för mitt barn är att vistas på förkolan... På vår förskola finns det barn som är där fast båda föräldrarna är lediga och hemma (jag vill dock påpeka att jag självklart inte vet orsaken och att det kanske finns skäl till varför det är så) men det jag vill ha sagt är att kanske man instället för att ropa efter mer ska vara nöjd med det som är?

Ta vara på tiden, fort går det så är de små stora och har flyttat hemifrån. Tiden går aldrig att få tillbaka!  I vår familj anser vi att tiden med våra barn är den mest betydelsefull och vi skulle aldrig vilja ha grodungen på förskolan medan vi själva var hemma och petade i naveln ;) Vårt behov av återhämtning och "egen tid" löser vi inom familjen... Vi anser inte att detta är förskolans uppdrag.

Vill bara säga TACK!! till vår fantastiska förskola som ger våra barn otroliga pedagogika upplevelser trots att de idag har alldeles för många barn inskrivna. Jag beundrar deras förmåga att på så lite personal få till både utflykter och gymnastik för dessa små barn där det till och med finns de som inte än kan gå. Vi älskar er syn på att använda uterummet! Vi är så glad att vår grodunge får vara hos er när vi måste jobba/ studera.

Dax att köra lite Behavioristiks inlärningsteori, som  vår kurs använder sig av men som vi får lära oss inte anses som en bra teori vid inlärning. Jag skulle vilja påstå att detta är lärarutbildningen i ett nötskal!

Lev å må!

Tentaplugg, träning och vackert väder

Jag hade glömt känslan inför en tenta... Oj, snacka om jag känner mig stressad och osäker på läget. Men litar på att lugnet och säkerheten kommer att infinna sig nästa torsdag. Jag har ju fortfarnade massor av pluggtid kvar. Det vi läser är intressant, jag tycker det är roligt och spännande att analysera och tolka olika teorier för att sedan koppla dem till något... Ja, jag trivs med att filosofera och tänka, det är som min grej :)

Vågar nästan inte säga det, men träningen går som på räls just nu :) I går kunde jag bomba 4 minuters med en rygga på 5kg utan problem. I måndags körde jag tempoökningar utan ryggsäck och enligt mina mått kom jag långt på den tid jag var ute trots att benen kändes tunga från söndagens träning. Sedan har början av veckan bestått av lite mer träning, vilket betyder att än så länge har följt min träningsplanering = en mycket nöjd tant :)

Solen strålar och värmer från en blå himmel och vi har börja se den svarta asfalten, det betyder att snart kan jag börja cykla till skolan :) Jiiipiiii! Då är kommer jag att komma hem ännu fortare till mina barn!

Mina gulliga rara barn, som båda befinner sig i trotsåldern. Om man nu kan kalla det trotsålder när man befinner sig i puberteten. Fördelen med grodungen är att när han tjurar kan jag bara ta han under armen och bära honom dit vi ska... Det är betydligt svårare med en tonåring som är 15-20kg tyngre och huvudet längre än mig. "Små barn små bekymmer, stora barn stora bekymmer", det är verkligen sant. Det känns som att vi här hemma just nu sliter vårt hår, det är verkligen så svårt att veta var man ska dra gränsen... Jag önskar mig ett facit! Jag önskar att det fanns något annat att lita på en förnuft och magkänsla, tänk om magkänslan har fel? ....Tjusningen med livet är att man aldrig vet vad som väntar runt hörnet:)

En trotsig grodunge och tonåring. Vad vore livet utan utmaningar? :)

Lev å må!

Undra hur många gånger det krävs??

Idag var första gången som lilla grodungen hade ett utbrott på affären för att han inte fick det han ville ha... Undra hur många gånger det krävs innan han förstår att det inte hjälper att tjura? Han kan skrika hur mycket och högt han vill, det kommer ändå inte att bli något. Idag har han varit så arg och ropat så högt att ingen på Coop kan ha missat oss. De äldre har tittat med ledsna ögon på honom medan andra föräldrar har sagt till oss att det här är bara början...

Så frågan är hur många gånger det krävs innan han kommer att förstå? För tonåringen behövdes det bara en gång, men det känns som att den här lille kommer att testa betydligt fler gånger!

Passade även på att idag trasa sönder vår bil... Perfekt, eller inte??!! Har även kört återhämtningslöpning och hoppas på att mitt knä ska kännas bättre i morgon så att jag kan pressa ett av mina favoritpass.

Säger grattis till våra vänner P och B som nu har blivit en fem-familj. Välkommen till världen lilla Gry!

Nu ska jag njuta av några bitar mörkchoklad och ett glas rött :)

Lev å må!!!

Bjuder på några bilder från vår underbara söndag :)

På väg ut på en 7km skidtur

Skidäventyr i skograna kring Unbyn. Grodungen "brummade" som en bil och var nöjd hela vägen

Hemma igen

En nöjd tonåring

En nöjd grodunge

Lunch ute vid vår grillplats

Grodungens kompis Love äter oxå lunch ute hos oss

Fin, fin present från kusin som besökt inka-indianerna

Kärlek <3

Dax att återgå till pluggandet! Lev å må!

Lördagsgodis

Lördagsgodis, en skumbanan...

och många vindruvor :)

Lev å må!

Kanske långt ifrån pedagogiskt rätt..

Kanske långt i från pedagogikt rätt, men så kan det bli ibland. Min filosofi är att det även  ibland bara måste få bli så... Vi är inte mer än människor.

I dagsläget med alla sjukdomar och matvägran från lilla grodungen har vi nu skapat honom nya vanor... Grodungen är just nu bortskämd med att titta på Postis Per på Victors bärbara dator under ALLA måltider.  Kanske inga vanor jag känner stothet över, men vad gör man inte för att han i alla fall ska äta lite grann och för att vi andra ska få en liten, liten andningspaus. Förstå självklart att detta kan liknas vid att pissa på sig, först varmt och skönt för att sedan gå över till att vara jobbigt och besvärligt. Men just nu känns det som att det är på den nivån vi lever här hemma. Hoppas på att vi orkar ta striden om ingen mer Postis Per vid måltiderna nästa vecka...

Lev å må!

+5 och grym träning

Den låga temperturen som har varit vår vardag i flera månader här uppe i norr, är nu ett blott ett bleknade minne. Det är verkligen underbart att få känna solens enrgigivande strålar och den milda temperaturen. Motivationen för träningen är verkligen tillbaka.

Gårdagens träningen är förmodligen veckans WOW! Enligt min plan var det en kombination av cykel- och löpintervaller som var dagens träning och så det även blev. vad är då min tanke med detta pass, när fokus i år kommer att ligga på löpning? Ja... vill inte helt släppa greppet om multisport. Egentligen känner jag mig inte helt färdig med det, har några tävlingar inom det som jag vill genomföra inna jag helt tar pension. Men när det blir i tid, det är än så länge öppet. Dessutom är detta pass en av mina absoluta favoriter och eftersom jag inte direkt gör någon elitsatsning kan jag köra vad jag känner för utan att känna vad det har för betydelse för säsongensmål. Motivation, glädje och njutning är mina huvudmål.

Detta favo-pass består av 3x10min på cykel och 3x7min löpning. Jag varvar intevallerna, likt duathlon. Målet är att kuna ligga på max i varje intervall. I går kunde jag utan problem pressa upp mig till tänkt nivå, hade kanske lite svårare på cyklingen eftrsom jag körde på trainer inomhus. Jag tycker det är mycket lättare att pressa sig på cykel utomhus... I löpningen var mitt fokus att hitta rythmen, pressa upp farten och hålla kvar vad än kroppen gör för protester. Kroppen kändes förvånandsvärt pigg, kände inte att varken mitt knä eller min vad bråkade och hindrade steget alltför mycket. Bekräftelse på min känsla av flyt i steget fick jag även av en äldre herre : Du! Vad det driver när du springer! Du har verkligen driv!, ropade han efter mig i en av intervallerna. Det tar jag med mig i min ryggsäck :) TJIIIHOOO!!!

Lev å må!