Jag hade glömt känslan inför en tenta... Oj, snacka om jag känner mig stressad och osäker på läget. Men litar på att lugnet och säkerheten kommer att infinna sig nästa torsdag. Jag har ju fortfarnade massor av pluggtid kvar. Det vi läser är intressant, jag tycker det är roligt och spännande att analysera och tolka olika teorier för att sedan koppla dem till något... Ja, jag trivs med att filosofera och tänka, det är som min grej :)
Vågar nästan inte säga det, men träningen går som på räls just nu :) I går kunde jag bomba 4 minuters med en rygga på 5kg utan problem. I måndags körde jag tempoökningar utan ryggsäck och enligt mina mått kom jag långt på den tid jag var ute trots att benen kändes tunga från söndagens träning. Sedan har början av veckan bestått av lite mer träning, vilket betyder att än så länge har följt min träningsplanering = en mycket nöjd tant :)
Solen strålar och värmer från en blå himmel och vi har börja se den svarta asfalten, det betyder att snart kan jag börja cykla till skolan :) Jiiipiiii! Då är kommer jag att komma hem ännu fortare till mina barn!
Mina gulliga rara barn, som båda befinner sig i trotsåldern. Om man nu kan kalla det trotsålder när man befinner sig i puberteten. Fördelen med grodungen är att när han tjurar kan jag bara ta han under armen och bära honom dit vi ska... Det är betydligt svårare med en tonåring som är 15-20kg tyngre och huvudet längre än mig. "Små barn små bekymmer, stora barn stora bekymmer", det är verkligen sant. Det känns som att vi här hemma just nu sliter vårt hår, det är verkligen så svårt att veta var man ska dra gränsen... Jag önskar mig ett facit! Jag önskar att det fanns något annat att lita på en förnuft och magkänsla, tänk om magkänslan har fel? ....Tjusningen med livet är att man aldrig vet vad som väntar runt hörnet:)
En trotsig grodunge och tonåring. Vad vore livet utan utmaningar? :)
Lev å må!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar