Kanske långt i från pedagogikt rätt, men så kan det bli ibland. Min filosofi är att det även ibland bara måste få bli så... Vi är inte mer än människor.
I dagsläget med alla sjukdomar och matvägran från lilla grodungen har vi nu skapat honom nya vanor... Grodungen är just nu bortskämd med att titta på Postis Per på Victors bärbara dator under ALLA måltider. Kanske inga vanor jag känner stothet över, men vad gör man inte för att han i alla fall ska äta lite grann och för att vi andra ska få en liten, liten andningspaus. Förstå självklart att detta kan liknas vid att pissa på sig, först varmt och skönt för att sedan gå över till att vara jobbigt och besvärligt. Men just nu känns det som att det är på den nivån vi lever här hemma. Hoppas på att vi orkar ta striden om ingen mer Postis Per vid måltiderna nästa vecka...
Lev å må!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar