Förvirrad mamma med många järn i elden sammanfattar gårdagen. Måna olika uppdrag som spretade åt alla håll gjorde att humöret var av de mer "svajjiga-slaget". Min man fick tassa fram på tårna och passa sig för explosionerna... Det är inte alltid en lätt uppgift att vara gift med mig, stackarn. Idag är humöret betydligt stabilare, skönt. Gillar inte att vara gring och tjurig.
Dagen idag var en spännade och ny erfarenhet... Att komma ny till en sammansvetsad klass är en erferenhet som jag kommer att ha nytta av som pedagog. Det är verkligen en speciell känsla, där alla känner alla utom en själv. Placerade mig ganska i mitten så att jag skulle se och höra pedagogen. Jag kom in i lokalen bland de första... Ingen hälsade på mig eller satte sig i närheten av mig. Jag satt verkligen helt ensam med massor av männskor runt mig... Inget som brukar beröra mig, en känsla av tydligt utanförskap. Vi fick börja dagen med att presentera oss och inriktning på utbildning... Jag blev nervös, jag som aldrig brukar bli nervös, så nervös att jag skakade! Jag tror att det var den där känslan av otrygghet som gjorde mig så nervös, för helt plöstsligt kände jag mig "otrygg" i mig själv... ?? Kanske för att jag var ju egentligen den enda där som ingen kände. Helt plötsligt kände jag hur hjärtat började slå okontrollerat, jag började små skaka och det kändes läskigt att säga. "Hej! Jag heter Malin Kristoffersson, har läst idrott och inriktning på ålder är osäkert...". Konstigt hur det kan bli ibland? Jag som inte alls brukar vara nervös eller bry mig om vad folk ska tycka om mig, spännade och nyttigt!
Denna känsla känns viktig att jag tar med mig i min ryggsäck för att använda till nya elever i min framtida klass. Hur skapar jag en miljö i min framtida klass där alla direkt känner sig som endel av klassen?
Gårdagens träning: Tempoökningar... bra fart fast det var något krampliknade på höger baksidalår..... Håller jag på att bli gammal, eller håller jag på att bli gammal???!! Krämporna kommer som ett pärlband.... Huvudet var med mig, var nog bra att springa bort lite aggressioner ;)
Lev å må!
De flesta av oss blir nervösa när vi kommer till nya arenor där vi inte varit tidigare. Även om du gått på LTU tidigare så var utgångsläget annorlunda då kan jag tänka mig. Det är nyttigt att bryta gamla mönster o invanda saker just för att träna sig. Om ett par dagar kommer allt att kännas som "vanligt" igen tror jag. Men tänkte på att du "säger" att ingen hälsade eller sa något till dig när de kom in,....egentligen lite konstigt med tanke på vilken utbildning du går,.. ofta innebär yrket många nya kontakter o möten med människor. Det är ju bra om man är öppen o social då kanske, eller?! Ja ja, du kommer att bli super ska du se, glad o positiv. Ha det bra!
SvaraRadera