att säga Hej då...

Att ta avsked, att bara säga Hej då när jag åker hem eller när någon åker bort kan ibland kännas svårt... Det är alltid jobbigt när jag är i Överkalix och det är dax att säga hej då till mina föräldrar och min lillebror eller när jag tar avsked av en vän..... Jag gör nästan allt för att undvika situationer som kräver ett Hej då. Jag vet egentligen inte riktigt varför det är så? Kanske har det att göra med att jag är en väldigt känslosam människa och att jag trivs med att ha dem jag håller av nära mig.


Imorgon väntar en tung dag, en dag som innehåller att avsked till en människa som jag kommit att hålla av och beundra oerhört mycket. Denna underbara människa tog emot mig och min tonåring med öppna armar och öppnade sitt hem för oss. Ett hem där vi alltid har känt oss betydelsefulla och välkomna. Hon behandlade min tonåring som om min tonåring vore hennes eget barnbarnsbarn och var alltid så glad då han var med då vi hälsade på. Underbara människa jag är så glad över att jag fått lära känna dig. Din godhet, din styrka, ditt glada ansikte och ditt varma bemötande kommer jag för alltid att bära med mig i mitt hjärta. 


<3