att säga Hej då...

Att ta avsked, att bara säga Hej då när jag åker hem eller när någon åker bort kan ibland kännas svårt... Det är alltid jobbigt när jag är i Överkalix och det är dax att säga hej då till mina föräldrar och min lillebror eller när jag tar avsked av en vän..... Jag gör nästan allt för att undvika situationer som kräver ett Hej då. Jag vet egentligen inte riktigt varför det är så? Kanske har det att göra med att jag är en väldigt känslosam människa och att jag trivs med att ha dem jag håller av nära mig.


Imorgon väntar en tung dag, en dag som innehåller att avsked till en människa som jag kommit att hålla av och beundra oerhört mycket. Denna underbara människa tog emot mig och min tonåring med öppna armar och öppnade sitt hem för oss. Ett hem där vi alltid har känt oss betydelsefulla och välkomna. Hon behandlade min tonåring som om min tonåring vore hennes eget barnbarnsbarn och var alltid så glad då han var med då vi hälsade på. Underbara människa jag är så glad över att jag fått lära känna dig. Din godhet, din styrka, ditt glada ansikte och ditt varma bemötande kommer jag för alltid att bära med mig i mitt hjärta. 


<3

Grodungen pratar, pratar och pratar

Han är inte unik och vi har nästan alla vandrat språkutvecklingens väg... Men det är så häftigt. Vi får skratta så mycket och fundera på var han har hunnit med att fånga upp svåra ord som vi inte anat att han kunna uttala. Här kommer några citat...


När jag står framför spegeln och sminkar mig tittar han på mig och säger: "Mamma, tycker du att du är fin, eller?"


Efter han har kissat på toalett är det min tur att kissa. Han ser på mig stora ögon då jag sätter mig och säger : "Mamma, vilken stor rumpa du har".


När vi åker bil hem från Luleå efter en eftermiddag på stan med shopping och fika säger han till Anders: "Pappa, det här måste vi göra igen".


När han får paket av tomten tittar han på tomten och säger: " Tack tomten får jag öppna den nu?" Efter han öppnat frågar han tomten: " Får jag ta med den hem?"


När han sätter sig i bilen är  skärmen på hans DVD nedvikt... Han tittar på den från sida till sida och säger: "Den är inte sugen"


När han efter en dag på stan är mega trött och sugen på att få gå och sova säger han till mig: "mamma nu måste jag gå och sova. Nä, mamma. Jag glömde en sak, jag måste först äta välling och sen sova."


När vi kommer ut tidigt en morgon efter det snöat och det fortfarande är kolsvart ute skriker han: "mamma, vilket härligt väder det är!


När bara mitt i allt utan koppling skriker: "Jag vill sova i tält!"


När han funderar på vem som är vem och vem som heter vad: "Victor heter du Yvonne?" "Pappa heter du Gun?"


När han funderar på vart alla bor... I Överkalix måste han med jämna mellanrum kontrollera var han är: "Mamma är det här Överkalix?" eller när vi är hemma: "Mamma är det här Unbyn?, eller hos farfar: "Är det här Sörbyn?". Sedan kontrollerar han även om alla dessa ställen kan tänkas vara fjällen... " mamma är det här fjällen?"


Sedan kretsar ju ganska mycket här hemma hos oss kring träning... han är helt övertygad om att han både kan åka snowboard och längdskidor. När vi kommer från ett skidpass drar han i skidorna och skriker: "Nu är det min tur att åka skidor!"


Det var några glimtar från grodungens samtal med oss här hemma :))


Låt varje dag bli din bästa!

Bra med träning under jul

Underbara Överkalix gav många fina träningstimmar och mängder av höjdisar till mina ben. Om det fortsätter så här kommer jag och mannen vara i bra form inför vårt mål säsongen 2012. Full fart framåt!


Låt varje dag bli din bästa! 

Hur tokig var jag egentligen?

På den tiden då vi satsade på multisport körde vi natträning varannan helg. Det innebar att vi steg upp någon gång på natten och tränade några timmar, ofta pass som var 6-10 timmar. Idag kan jag inte förstå varför vi inte passade på att sova då vi hade chansen...


I morse kändes det som att jag snart är redo för psyket... Denna söta grodungen som anser att det är morgon vid 03, är en utmaning långt större än något jag mött tidigare. Hur tusan ska vi få ungen att sova?? Jag är tacksam för alla tips och jag kommer att testa dem alla. Som vi lever nu är inte hållbart. Hur tokig var jag egentligen när jag valde att träna på natten då jag hade chansen att sova en hel natt? Jag vet att det kommer att lösa sig om inte annat då han blir tonåring.


Vid klockan 06 öppnade vi de första paketen... Om jag tror rätt så sover jag och grodungen vår skönhetssömn när alla andra i kväll myser med glögg och sällskapsspel. Förstå mig rätt, jag älskar detta liv men det skulle var grymt härligt med sovmorgon till klockan 06 ;)


God Jul!

På tumanhand

Idag har jag och min man gjort stan på tumanhand. Jag tror inte det har hänt sedan lilla grodungen är född. Grodungens farfar ställde upp som barnvakt så att vi kunde fixa årets julklappar. För det är ju inte så kul om lilla grodungen ser julklapparna i förväg.  Det var mysigt att få lite tid tillsammans, men även jobbigt för en med så stort kontrollbehov som jag. Jag tror att vi ringde hem en gång i timmen för att kolla läget.  


När vi berättade för grodungen att han skulle få vara med farfar så sa han:
- Mamma och pappa ska springa?
Söta grodungen, det är den bilden av han har av sin mamma och pappa. Om vi ska iväg och göra något så är det för att springa. 


Tusen tack till vår underbara farfar <3 Karl var så lycklig över att få så mycket tid med dig och vi är så glada över att vi fått möjlighet att fixa julklapparna tillsammans.


Stämplar för övrigt in två vilodagar på rak, det är sällan det händer. Men det var den bästa lösningen på den här veckan. Det känns faktiskt helt okej... Kroppen känns super taggad inför morgondagens pass som innebär förmiddag på skidor och eftermiddag med backintervaller =)


Låt varje dag bli din bästa!

En nerv i min fot...

Jag har problem med en nerv i min fot, vilket jag haft väldigt länge men ibland är det bra och ibland är det dåligt. Eftersom det är en nerv så känns det aldrig bara lite eller mycket, utan antingen känns det ingenting eller så känns det. När det känns så kan man likande det vid när man slår sig i nerven vid armbågen, det har de flesta gjort och vet hur det känns. Så är det under min högra fot vid varje steg när det är dåligt...


Under gårdagens intervaller hade min fot en sämre dag. Under varje intervall fick jag tänka 1,2,1,2,1,2... för att fokusera på tempo och inte på smärtan. I vilan skrek jag och kunde knappt ta mig fram för att det gjorde så sjukt ont. Tur att jag befann mig efter vägen mellan Unbyn och Boden så att ingen hörde och såg mig... Trots att foten inte var med mig lyckades jag bra med intervallerna i de bästa väderförhållandena, motvind och snö :) Det är i de tuffa situationerna som vi blir bättre.


Låt varje dag bli din bästa!

Underbar helg i Stockholm

Härligt att få springa på barmark :) Det kändes som att jag flög fram och att alla hus bara svischade förbi på mina 45/15 intervaller. På lördag fick jag sällskap av en god vän från min tid inom multisport. Ett lugnt distanspass i "skogen" kring Hammarby sjöstad. Vi hann med att avhandla vad som händer i våra liv just nu och vad som har hänt sedan vi sågs sist. Så skoj och jag hoppas att vi kan göra om det igen väldigt snart :)


Det var fantastiskt att få träffa mina goda vänner, skratta, prata och äta och dricka gott. Jag ler när jag tänker på helgen. Det var så många goda skratt :)) Jag längtar så till vi träffas nästa gång! 


Självklart var det härligt att få mamma-tid, sova på hotell, ligga kvar i sängen, sitta ner en hel måltid och känna storstadens puls, det ska jag inte hymla med! Men mitt liv är i byn på landet, jag älskar allt ljud från mina barn, allt bus och alla leker, min mans trygga famn och att naturen är direkt utanför vår dörr. Det är skoj att åka på besök, men det räcker för mig att besöka stora staden då och då.


Låt varje dag bli din bästa!

Att vara tonåring... och att leva med en tonåring

Att vara tonåring är omtumlande, det kan vara svårt att förstå varför man känner som man gör och varför det hela tiden blir så många dispyten. Tonåringen upplever att vi har bråkat 700 timmar i sträck. Jag frågade honom om han ville att jag skulle svara sanningen eller om han ville att jag skulle svar något annat. Han ville såklart få sanningen.  Jag berättade för min älskade tonåring att det är för att du håller på att frigöra dig från mig och det gör ont. Det gör ont för oss båda...


Det är verkligen så svårt, så svårt att veta om vi gör rätt eller om vi är för hårda. Känner exakt på samma sätt som min vän baralinda.blogspot.com. Vi är ju så oroliga och rädda för att det ska hända vår tonåring något. Vi vill ju skydda våra barn och ge dem möjligheten att få det bästa. Ja,  jag vet att man kan inte skydda mot allt. Men oj vad jag ibland önskar att jag kunde det. Men det är väl bara att hålla i sig och hoppas på att ens "tjat och gnäll" gör att han kan ta rätt beslut vid tillfällen som exempelvis första gången han möter alkohol, om han möter nätdroger eller någon som erbjuder honom en lätt väg till en vältränad kropp... 


I går kom han hem för att berätta att hans kompisar tycker att han inte får göra någonting. Självklart blev jag nyfiken på vad det var som de ansåg att han inte fick göra... Innan han berättade fick vi lova att inte förstöra för hans bästa vän. Tonåringen är fast besluten om att när hans bästa kompis inte får göra något är det för att jag har ringt för att berätta vad som gäller för vår tonåring... Ja, vad var det då som de anser att han inte får göra som alla andra får göra. Det var att alla får köra skoter, men inte han. På det påståendet var min kommentar att jag inte kommer att ändra min ståndpunkt i den frågan. Att det handlar om en lag i Sverige och att jag har svårt att tänka mig att vi är den enda familjen som följer den lagen. Det andra var att han inte får sova bort på helgen utan att vi vill att han kommer hem. Försökte att förklara varför vi anser att han kommer hem och varför det går bra att sova hos en del och mindre bra hos andra. Det tredje var att de anser att han måste vara hemma till Bolibompa... Men det är inte sant, vi äter middag tillsammans sedan kan han gå tillbaka till sina kompisar för att sedan komma hem till klockan 21 på vardagar.


Men visst funderar jag på om vi är för hårda... Några av våra regler är att vi äter middag tillsammans minst 20 minuter, läxor först sedan kompisar, vi följer Sveriges lag exempelvis inte köra motorfordon före rätt ålder och att när väl åldern är inne är det med rätt körkort och utan att trimma, vi tar ansvar och följer de tider som vi kommit överens om och vi är en familj som hjälper varandra. När jag ser det så här på pränt så tycker jag verkligen så här och står för det... jag tycker inte att det känns för hårt, men det är kanske det ändå för att jag inte kan se utanför mitt perspektiv? Ibland önskar jag mig så ett facit... eller ibland, ofta önskar jag att det fanns ett facit.


Låt varje dag bli din bästa!

Lucia

Jag säger det igen, vi har en fantastisk förskola i vår by! När vi kommer till förskolan brinner det många små eldar på gården där luciatåget ska hålla till, så stämningsfullt och välkomnande. Luciauppträdandet sker alltså utomhus!! Förskolan förmedlar verkligen uteliv, vilket vi självklart är väldigt nöjda med :)


Luciauppträdandet var helt underbart, förmodligen ett av de bästa jag varit på.  Lilla grodungen gjorde alla rörelser och sjöng med klar och hög röst, ibland med rätt ord och ibland med några egna påhittade. Även på de engelska orden tog han i och bjöd ett underbart uttal så att det var svårt att hålla sig för skratt.


Låt varje dag bli din bästa!

Intervaller + MAQ

Dagens träning blev duhatlon-intervaller 3x10 min på cykel och 3x7 min löpning.  Vädret bjöd på plusgrader, snö, regn och blåst. Jag är alltid lite lätt irriterad före jag ska ut på det här passet... Mannen har vid några tillfällen tyckt att jag borde gå och lägga mig igen för att kunna stiga upp på rätt sida ;) Jag tror att jag blir en suris för att jag känner att jag behöver få tid att fokusera och ladda inför det här passet. Det är ett tufft pass och jag vet att det kommer att göra ont. Inte det att jag inte tycker om det, utan snarare tvärtom. Det är ett av mina absoluta favvo-pass och jag vill inte missa tillfället att få känna musklerna  skrika, de hårda andetagen och ett hjärta som får slita. 


 Tonåringen blev mer sugen på att umgås med polarna än att åka skidor med mig. vilket gjorde att jag istället fokuserade på att kunna ge allt i dagens styrkeövningar. jag är verkligen i en svacka när det gäller styrke... Det mentala är inte alls med mig och jag känner inte igen mig själv. Kanske är det för att jag har tappat så mycket och vägen tillbaka känns lång? Fast för varje gång kommer jag ju ett steg närmare.


Dagens totala träningstid: 2 timmar (uppvärmning och nedvarvning är inte inräknad)


Låt varje dag bli din bästa! <3

oj, oj vad du springer lätt

Minus 17 grader i byn. Säger det igen, jag tycker vintern är underbar! :) Dagens löpning blev 10x1 min i härligt vinterunderlag. Hjärnan var med och benen likaså. Inför de sista tempoökningarna mötte jag en kvinna som ropade:
-oj,oj vad du springer lätt!


OJ, gör jag? tänkte jag... ja, men det kanske jag gör. Ja, det är klart jag gör eftersom någon till och med kan se det! Med hennes ord i mitt huvud lyckades jag med lätta snabba fötter pressa upp farten ännu mer. Härligt!


Nu har jag en kropp full av energi att kliva in i mina studier.


Låt varje dag bli din bästa!

Julgranen

Lyckan var total, grodungen dansade och ropade av lycka när vi tände ljusen i julgranen.. 
-Mamma den lyser! Julgranen! Vad fin!


Sedan har han tillsammans med oss pysslat med att klä den samtidigt som han har dansa. Det är så härligt att lyssna på grodungens funderingar om julen och tomten och se hur hans kropp är full av förväntan.


Idag är det -13 och jag längtar till jag ska ge mig ut på årets första riktiga vinterpass :)) Vintern, det är verkligen min årstid! Undra hur jag skulle fixa en vinter i södra Sverige utan kyla och massor av snö?


Låt varje dag bli din bästa!

36 år

Jag är nu 36 år... Tur att det är bara är en ålder på papper och att jag i min kropp inte känner mig en dag äldre än..?? ja, kanske 32? Jag funderar faktiskt inte så mycket på min ålder, men det finns andra som gärna gör det åt mig ;) 


Jag lever verkligen det perfekta livet om än det kan vara lite stressigt och sömnlöst ibland. Jag lever med världens bästa man. En man som alltid står vid min sida och ger mig trygghet när tron på mig själv sviktar. Jag har två underbara barn som ger mig många goda skratt. Jag bor på landet i ett underbart snörikt Norrbotten. Jag har underbara vänner som alltid finns här för mig och jag för dem, även om avstånden mellan oss är långa. Jag har en underbar mamma, pappa och lillebror som alltid tror på mig och tröstar mig då jag är ledsen. Jag har en underbart stor släkt som alltid bjuder på goda skratt och härligt sällskap. Vad lyckligt lottad jag är :))


Dessutom har jag på "gamla dagar" lyckas pressa ner farten på milen... Förmodligen för att jag pensionerat mig från multisport och tappat 8-10 kg kroppsvikt. Kroppen svara bra på träningen och jag kan bjuda på motstånd till "ungdomar"... och jag är 36 år. Ja, men det får man vara nöjd med! ;)


Låt varje dag bli din bästa!

Snöstorm

Snöstorm, detta är verkligen mitt väder! Jag blir helt lycklig! Kanske är det mitt väder för att den dag jag föddes var det en ordentlig snöstorm? Kanske är det därför jag även blev ett sådant yrväder?  ;)


Skrivning och isvak är nu avklarat! Migrän som ett brev på posten.. kurerat mig med spikmatta och goda skratt hos underbara familjen Andersson/Eliasson. Nu glögg och mys i soffan :) 


Låt varje dag bli din bästa! <3

Pluggångest...

Pluggångest, imorgon skrivning och som vanligt skulle de ha känts mycket bättre om jag haft en dag till på mig. Fast egentligen hade de säkert känts likadant även om jag haft en dag till.


Nacken är i en risig period, kanske beror det på mycket i skolan, oro för lilla grodungens sjukdom och min älskade tonåring som är 14 år och med allt som de innebär... Ska bli skönt med familjetid och julledigt!


För nacken gav jag mig iväg i morse för backintervaller... men det gick åt skogen! När jag på andra intervallen kom på att det som jag fokuserade på var att bli färdig så att jag kunde ta tag i plugget beslutade jag mig för att avbryta. I ett sådant tillstånd kommer intervallerna inte att ge något annat är mer stress. Därför blev det ett kort distanspass hemåt genom skogen med stavar. Så kan det bli... backpasset är flyttat till imorgon kväll då skrivningen och badet i isvaks är över. Backpasset får bli min belöning till mig själv efter en tuff vecka :)


Dax att öka på mina kunskaper. Låt varje dag bli din bästa!

Planeringen säger hård träningsvecka

Denna vecka säger träningsplaneringen, hårdvecka... Dock ser det ut som att uppgifter, skrivningar, sjukdomar och tonåringens läxor tillsammans med hård träningsvecka kan bli en för stor utmaning. Men en dag i taget så får jag se i slutet av veckan vad jag lyckades med att åstadkomma... Det är oerhört viktigt att lyssna på kroppens signaler, att lära sig att skilja på när den bara vill vara lat och när den verkligen behöver vila... har ju varit övertränad och vill inte ner i det träsket igen.


Läste förövrigt en intressant artikel om träning, stress, vila och sömn. Tror att det kanske var i Runners world? Det är bra att träna mot stress... men ibland är det exakt vila som kroppen behöver, det är inte fult att vila. Det är under vilan som kroppen bygger upp sig och blir ännu starkare. Artikeln handlar om en man som har ett oerhört stressigt jobb med sömnbrist som följd, han söker hjälp för sin stress och sömnbrist... Han får rådet att börja springa fem dagar i veckan. Han fick alltså ytterligare en stressfaktor i sitt liv, vilket gjorde att han blev totalt utmattad och fick depression. Det handlar om att lära känna sin kropp, att lära sig att tolka de signaler som kroppen ger... 


Dagens träning: 45/15 med rygga = bra fart, mjölksyra och huvudet var med, spänst både med och utan rygga = är inte uppe i en minut än men 45 sek är inte fy skam det heller för en glad gammal tant :) Närmar mig mitt mål med spänstträningen.


Låt varje dag bli din bästa!

Tuff dag för lilla grodungen

Lilla söta grodungen har sedan förra helgen haft blod i sin avföring... Inte bra, eftersom det redan sedan tidigare har funnits misstankar om glutenintolerans. I eftermiddag har jag och grodungen tillbringat många timmar på sjukhuset för att lämna blodprov och bajsprov. Svaren på blodproven dröjer. Bajsprovet visade att det är blod i avföringen och inte blod från en spricka i ändtarmen. Ja, vad betyder det då? Det glömde jag att fråga, var helt slut efter att ha fått se mitt lilla hjärta kämpa och vara så ledsen... Men vi skulle pratas vid då läkaren fått provsvaren och då lär hon säkert kunna förklara varför. Vår läkare på sjukhuset passar verkligen för sitt jobb. Hon är så fin och lugn mot både grodungen och mig. Jag känner mig trygg med henne och litar på hennes kompetens. 


Efter sjukhuset begav vi oss till Leos lekland för att få skratta och busa lite :) Nu sover grodungen gott. Mannen värmer årets första glögg och jag ska få massage av min tonåring.


Låt varje dag bli din bästa!

Träning och vfu

Trivs med mitt yrkesval :)) Idag har vi dansat jätte-rörelser till barnsånger som exempelvis Imse vimse spindel med de yngsta. Att göra jätte-rörelser till barnsånger är något som jag har funderat på under min föräldraledighet... Det var bättre än vad jag hade kunna förställa mig! Sedan har vi även dansa street och line dance, det blev kanske inte riktigt lika bra... Men ändå helt okej, bjöd på mig själv i alla fall så det blev ju mycket skratt. Det är verkligen en underbara känsla att dansa iväg till en arbetsplats med lätta och glada steg. Jag är så tacksam över att jag fått möjlighet att vara på denna skola och fått vara med en super handledare som även har blivit min vän :)) 


Träningen i veckan har varit lite upp och ned... I måndags blev det tempoökningar, uppdelat med två på morgonen och åtta på eftermiddagen. Detta för att lyckas få in träningen utan att ta tid från min tid med familjen. Sedan har jag haft migrän tisdag, onsdag och även idag... Men idag bestämde jag mig för att försöka springa, i hopp om att det skulle släppa. Kurerade mig med flera Panodil under dagen, mängder av Linnex och massor av vatten.  Lyckades pressa 6x4 minutare och faktiskt ganska hårt. Så hårt att min trasiga vad är sliten, det var ett tag sedan jag kände av den på det sättet. Dock kanske det beror på att jag skuttat dans i dagarna fyra, men i alla fall är jag nöjd med dagens träning. Jag lättade på packningen i ryggsäcken för att det skulle bli så bra som möjligt för huvudet och nacken. Visst är huvudvärken tillbaka men den är lättare!


Låt varje dag bli din bästa!

Vår underbara förskola

Vår förskola är verkligen toppen! Idag var det grodungens tur att vara speciell och utvald. Förskolan har fått ett brev från tomten. I det brevet står det bland annat att han behöver hjälp att få reda på vad barnen heter på förskolan, så att han vet vilket namn han ska skriva på paketen. Sedan hade tomten skrivit "Jag letar efter en kille som är väldigt snabb. Han har en storebror som heter Victor och som går i skolan. Hans mamma och pappa heter Malin och Anders. När han sover har en filt och en tiger... Vet ni vilken pojke jag menar?" Alla barnen hade vetat att det var Karl han menade. Sedan fick han ett paket och fröken öppnade fönstret och ropade till tomten:
- Tomten, pojken heter Karl!
Karl hade varit helt tagen av situationen och hade sedan suttit länge vid fönstret i hopp om att få en glimt av tomten :)) 


Snacka om att få känna sig speciell, bekräftad och betydelsefull!! I morgon är det ett annat barn som ska få uppleva detta :) Är så tacksam att vi har en sådan underbar förskola!


Låt varje dag bli din bästa!