Nikkaloukta - Vakkotavare del 1

Allt är framtaget, bara att få ner allt i ryggorna och hoppas på att det inte blir alltför tungt. Det visade sig att Anders fick bära ca 35kg, jag ca 25kg och Victor ca 12-15 kg... Vi testade även att köpa våtsäckar från Claes Olsson, billiga men helt värdelösa!! Den ena var trasig innan vi ens klivit på tåget, som sagt man får det man betalar för.

Fruskost på tåget... Men före det var det ett rikigt äventyr, eftersom det visade sig att vi glömt biljetterna : / Men den hjälpsamma personalen på tåget fixade så att det inte blev några problem med varken tåg eller anslutnings buss. Ni som känner mig kan ju gissa om jag var glad på min man... Biljetterna var nämligen hans ansvar. Nå väl, det löste sig och vi alla blev nöjda och glada igen. Lite strul ska man alltid räkna med ;)

Liten kille som älskar tåg var lycklig över att få åka tåg och se alla tåg på perrongen :) Han har ropat så alla i tåget har hört honom:

- Mamma, titta!! Tåg! Två tåg! Mamma, många, många, många... De som hade en önskan om att få sova var kanske inte allt för glada över hans glädje rop klockan 0700 på morgonen.

 Trött tonåring som inte tycker att det riktigt är lika spännade med tåg som hans lillebror fick roas med kortspel och Yatzy.

En stor lycka att kliva av bussen i Nikkaloukta och mötas av strålande sol. De första 6 kilometrarna gick i ett rasande tempo, vi ville ju inte missa båttransporten.  Grodungen som vi hade hoppas skulle sova till båten visade sig tycka att fjällen var alldeles för spännade för att kunna ge sig ro till att somna. Som tur är trivs han i stolen och tycker om att lyssna och delta i våra samtal samt titta på allt spännade.

Vår plan var att han skulle sitta innaför myggnätet, men i början förstod han inte varför... Men efter några timmar i detta myggland förstod han varför det var skönt att vara innanför. Grodungen är inte bästa kompis med myggen, han kan verkligen bli riktigt irriterad och arg på dem. Vi hade blivit varanade för att det skulle vara väldigt, väldigt mycke med mygg i år... Jag lovar det var ingen underdrift!! Det kommer fler bilder som visar att vi aldrig behövde känna oss ensam ;)

Forstättning följer...