Grodungen hade däremot en skön natt utan att frysa och utan att vakna en gång trots att regnet smattrade mot tältduken.
Första frukosten, bestående av blåbärssoppa, havregryn, mackor, the och mjukost. Mums!!
Vädret tillät ingen topptur upp på Kebnekaise för mig och tonåringen... Dimman låg verkligen som ett lock hela dagen. Grodungen tyckte att dimman var lite läskig då den rullade sig efter fjällryggarna. - Mamma, ja e dädd!, sa han och pekade mot fjälltopparna. Vi de få tillfällerna som fjälltopparna visade sig ropade ha av lycka: - Mamma, dä ä toppen!!
Tonåringen var den som var piggast under hela dagen. Han höll humöret upp på oss alla! Vi diskuterade allt från vad vi skulle göra om vi vann flera miljoner till hur vårt drömhus skulle se ut.
Efter grodungens eftermiddagsvila lekte vi vår sånglek till grodungens stora förtjusning. Han var med och räknade alfabetet, sa stopp och sjöng... Om vi körde på och inte riktigt lyssnade på hans stopp eller sång skrek han av ilska. Vem som vann sångleken låter jag vara osagt, men det var inte Anders i alla fall ;)
Solen visade sig en kort stund när vi slog upp tältet... Precis när vi klev in i tältet kom storem och regnet. Natten blev verkligen hemsk! Vi hade slagit upp tältet lite väl högt uppe på fjället och stormen rev verkligen i tältet hela natten samtidigt som regnet slog hårt mot tältduken. Jag var glad att vi låg i ett Hilleberg Keron GT!! Hela natten låg jag och fundera på hur vi skulle fixa morgondagen om inte vädret lättade... De alternativ som snurrade var ligga kvar i tältet till det blev bättre väder, tas oss till Singistugorna, ta oss tillbaka till Keb eller bara ta oss ner i dalen mot Kaitum. På morgonen var vädret inte bättre...
Victor hade även detta natt besluta sig för att sova i "fillingar" och strunta i att plocka fram sovkläder, trots många påtryckningr från oss att det kanske inte var ett så bra beslut... Så han frös som en hund även denna natt. Kanske lärde han sig något till nästa natt? När vi klev utanför tältet var det verkligen storm men regnet var i alla fall mindre. Det blåste så mycket att Karl kunde inte stå själv och när vi skulle packa tältet höll stormen på att ta det för oss... Det var läskigt vill jag lova. När vi började gå var det svårt att gå om man fick vinden i sidan. Men som vi misstänkte så behövde vi bara ta oss ner i dalen skulle fjället skydda oss från den värsta vinden.
Fortsättning följer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar