Icebug 24

Ja, då var vi hemma igen. Säsongens träningsmål är nu genomförd, Icebug 24, en rogainetävling på 24 timmar i Hemavans fjällmiljö. Kroppen är så där härligt trött, den där tröttheten som man får efter ett längre lopp och som jag har längtat efter i tre år. Den trötthet man känner är svår att beskriva men jag lovar att de flesta som upplevt den vill känna den igen och igen och igen... Den kan nog kanske nästan liknas vid en drog.


I måndagskväll ringde min blivande tävlingskompis och fråga om jag kunde tänka mig att köra med honom. Jag blev överlycklig!! Eftersom jag och Anders inte skulle kunna tävla tillsammans och jag inte kände någon annan som skulle kunna tänka sig att vara ute 24 timmar på fjället hade jag trott att säsongens mål skulle gå förlorat även i år. Vi hade till och med kontakta tävlingsledning och fråga om jag fick köra ensam. Så ni kan ju tro att jag blev lycklig över att få möjligheten att komma till start. Att det sedan var en av Sveriges bästa kvinnliga ultralöpare och multisportare jag skulle vara stand-in för gjorde mig självklart en smula nervös... Men när jag förklarat utgångsläget med min vad och jag kände att vi, jag och min nya tävlingskompis var på samma linje kändes det bara helt underbart roligt. 


Vi rullade in på en andra placering i mixklassen och blev totalt sjua av alla lag. Det får en gammal trasig kropp vara nöjd med. Dock var segern så nära, så nära... Men ett beslut som var fel och en dimma som jobbade mot oss kostade oss segern. Jag gillar inte när man kommer med undanflykter, men det är faktiskt sant! Vi hade "egentligen" 32 poäng, fast det beslut vi tog kostade oss den poängen. Segrarna i mixklassen berättade att de aldrig haft problem med dimman, den hade alltid flytta på sig för dem. Nå väl, detta är idrott och då ska även marginalerna vara på din sida. Vi hade inte de sista för i år stå som segrare, de hade de som segrade och i år var de bättre än oss. Men jag hoppas att jag lärt mig och att jag nästa år kan åka tillbaka för att göra rätt. Gör om! Gör rätt!!


Hur var min form då? Ja, med tanke på att det är lite mindre än ett år sedan min vadmuskel brast och jag klarade av att trampa på i nästan 24 timmar är något som jag är nöjd med. Dock saknas bra löpform för att klara av att hålla fart en längre tid och i vissa nedförs löpningar fick min löparkompis ta min ryggsäck. Vet ju att jag hade farten, styrkan och formen förra året innan skadan, så nu gäller det bara att hitta den igen. Men "krigaren" inom mig lever fortfarande och det var härligt att känna :) :) Tanten kan fortfarande! ;) En andra placering är inget att skämmas för! Full fart framåt, gör om och gör rätt, lättviktstavar står på önskelistan...


Låt varje dag bli din bästa!

Fortsättning... vandring Kebnekaise - Singi

Vädret som mötte oss efter vår första natt på fjället var inte riktigt lika trevligt som dagen innan. Tonåringen hade en tung natt med många vakna stunder på grund av att han frös. Detta för att han är så envis och vägrar att sova i mer än "fillingar"... och vägrar att ta fram kläder som han kan sova i fall att det blir kallt. Kanske lärde han sig något till nästa natt?

 

 Grodungen hade däremot en skön natt utan att frysa och utan att vakna en gång trots att regnet smattrade mot tältduken.

 Första frukosten, bestående av blåbärssoppa, havregryn, mackor, the och mjukost. Mums!!

 Vädret tillät ingen topptur upp på Kebnekaise för mig och tonåringen... Dimman låg verkligen som ett lock hela dagen. Grodungen tyckte att dimman var lite läskig då den rullade sig efter fjällryggarna. - Mamma, ja e dädd!, sa han och pekade mot fjälltopparna. Vi de få tillfällerna som fjälltopparna visade sig ropade ha av lycka:
- Mamma, dä ä toppen!!

 Tonåringen var den som var piggast under hela dagen. Han höll humöret upp på oss alla! Vi diskuterade allt från vad vi skulle göra om vi vann flera miljoner till hur vårt drömhus skulle se ut.

Efter grodungens eftermiddagsvila lekte vi vår sånglek till grodungens stora förtjusning. Han var med och räknade alfabetet, sa stopp och sjöng... Om vi körde på och inte riktigt lyssnade på hans stopp eller sång skrek han av ilska. Vem som vann sångleken låter jag vara osagt, men det var inte Anders i alla fall ;)

 Solen visade sig en kort stund när vi slog upp tältet... Precis när vi klev in i tältet kom storem och regnet. Natten blev verkligen hemsk! Vi hade slagit upp tältet lite väl högt uppe på fjället och stormen rev verkligen i tältet hela natten samtidigt som regnet slog hårt mot tältduken. Jag var glad att vi låg i ett Hilleberg Keron GT!! Hela natten låg jag och fundera på hur vi skulle fixa morgondagen om inte vädret lättade... De alternativ som snurrade var ligga kvar i tältet till det blev bättre väder, tas oss till Singistugorna, ta oss tillbaka till Keb eller bara ta oss ner i dalen mot Kaitum. På morgonen var vädret inte bättre...

Victor hade även detta natt besluta sig för att sova i "fillingar" och strunta i att plocka fram sovkläder, trots många påtryckningr från oss att det kanske inte var ett så bra beslut... Så han frös som en hund även denna natt. Kanske lärde han sig något till nästa natt? När vi klev utanför tältet var det verkligen storm men regnet var i alla fall mindre. Det blåste så mycket att Karl kunde inte stå själv och när vi skulle packa tältet höll stormen på att ta det för oss... Det var läskigt vill jag lova. När vi började gå var det svårt att gå om man fick vinden i sidan. Men som vi misstänkte så behövde vi bara ta oss ner i dalen skulle fjället skydda oss från den värsta vinden.

Fortsättning följer...

Fortsättning... varndring mot Kebnekaise

Båtplatsen mitt ute i skogen som även erbjuder hembakat fika och renburgare på resturangen LappDålnads. Vi rekkomenderad verkligen deras goda fika, dock valde vi att hoppa över deras exklusiva burgare men de är säkert oxå helt underbart goda.

LappDålnads, vi var inte ensam om att vilja besöka fjällen från denna väg... Jag har nog aldrig varit till fjällen där det är så mycket folk samtidigt. Det gick två bussar från Kiruna tågstation till Nikkaloukta fulla med fjällvandrare. Jag erkänner att det var skönt att kliva av leden söderut mot Kaitumjaure och lämna Kebnekaise och alla de som vandrare där samt de som vandrar mellan Kebnekaise och Abisko. Det är väldigt få vandrare som väljer att gå mellan Nikkaloukta och Vakkotavare i jämnförelse med de som stannar runt Keb eller väljer att vandra till Abisko. Vi har vandra hela sträckan och framhåller att den vackraste delen är söderut. Vid klart väder kan du skåda både Kebenekaise, Sarek och Akka samtidigt :)

 Båtransporten som kortar vandringen mellan Nikkaloukta och Keb med 6km. Helt klart värt pengarna när man vandrar med barn!

Grodungen somnar gott efter första dagens äventyr som innhållt tåg, buss, båt, vandring och stolåkning plus mycket mycket mer. Många intryck att smälta :)

Forsättning följer...

Nikkaloukta - Vakkotavare del 1

Allt är framtaget, bara att få ner allt i ryggorna och hoppas på att det inte blir alltför tungt. Det visade sig att Anders fick bära ca 35kg, jag ca 25kg och Victor ca 12-15 kg... Vi testade även att köpa våtsäckar från Claes Olsson, billiga men helt värdelösa!! Den ena var trasig innan vi ens klivit på tåget, som sagt man får det man betalar för.

Fruskost på tåget... Men före det var det ett rikigt äventyr, eftersom det visade sig att vi glömt biljetterna : / Men den hjälpsamma personalen på tåget fixade så att det inte blev några problem med varken tåg eller anslutnings buss. Ni som känner mig kan ju gissa om jag var glad på min man... Biljetterna var nämligen hans ansvar. Nå väl, det löste sig och vi alla blev nöjda och glada igen. Lite strul ska man alltid räkna med ;)

Liten kille som älskar tåg var lycklig över att få åka tåg och se alla tåg på perrongen :) Han har ropat så alla i tåget har hört honom:

- Mamma, titta!! Tåg! Två tåg! Mamma, många, många, många... De som hade en önskan om att få sova var kanske inte allt för glada över hans glädje rop klockan 0700 på morgonen.

 Trött tonåring som inte tycker att det riktigt är lika spännade med tåg som hans lillebror fick roas med kortspel och Yatzy.

En stor lycka att kliva av bussen i Nikkaloukta och mötas av strålande sol. De första 6 kilometrarna gick i ett rasande tempo, vi ville ju inte missa båttransporten.  Grodungen som vi hade hoppas skulle sova till båten visade sig tycka att fjällen var alldeles för spännade för att kunna ge sig ro till att somna. Som tur är trivs han i stolen och tycker om att lyssna och delta i våra samtal samt titta på allt spännade.

Vår plan var att han skulle sitta innaför myggnätet, men i början förstod han inte varför... Men efter några timmar i detta myggland förstod han varför det var skönt att vara innanför. Grodungen är inte bästa kompis med myggen, han kan verkligen bli riktigt irriterad och arg på dem. Vi hade blivit varanade för att det skulle vara väldigt, väldigt mycke med mygg i år... Jag lovar det var ingen underdrift!! Det kommer fler bilder som visar att vi aldrig behövde känna oss ensam ;)

Forstättning följer...

Familjen Små-äventyr beger sig till fjälls

Nu är nästan allt packat för vårt sommaräventyr i fjällen. Imorgon bär det av till Nikkaloukta med morgontåget. Vädret som utlovats är väl inget att skryta med. Men vi har ett Hilleberg Keron GT, så vi känner att vi fixar att bli insnöade eller inregnade i några dagar. Jag har så längta efter att vi ska få bege oss iväg :) Tjiihooooo!!! Om allt går som vi önskar får vi andas den underbara fjälluften i minst sju dagar. Nu är det dax för mig att hoppa i säng, för att den där sömnbristen ska vara lite mindre imorgon...


På återseende!! Låt varje dag bli din bästa :) 
FJÄLLEN, HÄR KOMMER FAMILJEN SMÅ-ÄVENTYR!!!! 

Klappar mig själv på axeln

Idag har varit en dag som jag klappar mig själv på axeln och tycker att jag är ganska bra. Jag har haft ett enormt flyt i alla sysslor idag som började redan klockan 0530, då min tonåring behövde hjälp att komma iväg på sin första riktiga arbetsdag :) Sedan har det varit full fart med städning, klippning av gräs, biltvätt, hämtning av tält, tvättning av kläder och packning av alla prylar som vi behöver med oss till Överkalix samt ett intervallpass.... Nu strax bär det iväg hem till mor, far och min älskade lillebror för att delta i Överkalix marknad under fredag. Kanske vi hinner med marknadslöpning för grodungen innan vi måste hem för att packa till vår resa till fjällen på söndag? Vi får se hur stressade vi känner oss på lördag morgon.


En tanke som dök upp när jag städa var hur jobbigt det måste vara för de mina vänner som har städmani... Är glad att jag inte har det i alla fall! Undra hur mycket man städar då man har städmani? Jag har faktiskt glömt att fråga, måste göra det när jag träffar någon av dem nästa gång. Skickar en tanke till alla er med städmani... Kram! För mig räcker det med att dammtorka en gång/vecka, byta sängkläder varannan vecka, dammsuga och skura några gånger i veckan, knäskura en gång/månad och putsa fönster när jag byter gardiner .... När jag gjort det känner jag mig nöjd och att hemmet är hyffsat rent. Lite skit i hörnen skvallrar bara om att man haft roligare saker för sig ;) Lider verkligen med er som har städmani!! Kram igen!!


Låt varje dag bli din bästa!

Bilder från Byske

Bjuder på några bilder från min och pojkarnas semester till Byske havsbad tillsammans med bästa Linda-Marie och tre av hennes gullungar :)

Tältbygge med grabbarna

Kvällspromenad

Kvällsdopp

Väntar på "dennen" och på att få krypa ner i sovsäcken

Mina älskade ungar som sover så gott

Grabbarna leker och väntar på frukost

Våra tonåringar

Min älskade tonåring

Vårt läger ;)

Vem har sagt att en rondell inte skulle funka som lunchplats?

Låt varje dag bli din bästa! :)