lördag 16 april 2011

När livet kommer mellan

Veckans planering var planerade i detalj eftersom mannen skulle tillbringa sin vecka i Skövde. Detta för att göra livet så enkelt som möjligt med allt som ett familjeliv och ett pluggliv innebär samt en vilja att hinna med min träning... Men livet kom mellan, så är det ibland. Då är det bara att sitta ner lugnt i båten och vänta att stormen ska bedarra. Under de långa vakande nätter när jag blickar ut i mörkret infinner sig känslan av multisport... Det är häftigt hur kroppen känner igen känslan av att slita i mörkret, fast jag inte sliter i kilometer utan om timmar i sängen. När jag står där i mörkret med en ledsen liten grodunge kan jag självklart inte låta bli att förundras över att jag och min man minst en gång/månad valde att köra långpass på natten istället för att sova och att vi inte hade förstånd att uppskatt sömnen förän vi "tappade" den. Nå väl, sömnen den kommer att komma tillbaka om inte snart så när grodungen blir tonåring.

Hur gick veckan då? Jodå! Nöjd med plugget, fick till en redovisningen som enligt lyssnarna höll en hög nivå och tillbaka en tenta med ett betyg som jag är mega nöjd med. Träningen, nöjd! Har bra med timmar i ben och kropp samt att jag har lyckas hålla en fart per kilometer som jag är mer än nöjd med. Kommer aldrig att skriva här vilka tider jag gör eftersom det inte är av värde att berätta. Om jag skulle ställa upp i en tävling vill jag inte har några förväntningar utifrån eftersom jag fortfarande kämpar med spöken från min överträning.

Så veckan gick... men när mannen klev innaför dörren sa det POFF! så förvandlades jag till en disktrasa. Detta är nog något som jag kommer att få lära mig att leva med eftersom min man har fått ett enormt erbjudande som innebär att han blir bort 10 veckor i höst. Men jag anser att i en familj måste det även finnas möjlighet för varje enkild att förverkliga sig själv. Jag stödjer och är lycklig för min man att han kanske får denna möjlighet och jag vet att han skulle göra det samma för mig. Till hösten läser jag ju inte dubbelt längre och grodungen har blivit lite äldre. Så det kommer att gå superduper!

Lev å må!

4 kommentarer:

  1. Älskade Malin du är fantastisk... du klarar allt.
    Själv sitter jag och gråter för idag har Isac minstingen (som snart fyller 19) flyttat ut, oj oj oj vilken separationsångest. Nej du Malin jag skulle nog inte blivit mamma för jag kan inte klippa av navelsträngen för det gör för ont. Love mitt barn<3/mamma 2

    SvaraRadera
  2. Ja, jag är oxå impad av dig! Du verkar så himla positiv och stark. Jag hade legat på psyket vid detta laget efter en sån vecka kan jag säga...eller kanske inte. Man får ju det man klarar av säger dom ju och vi har väl alla våra prövningar i våra resp liv...

    Kram Sanna

    SvaraRadera
  3. Vad bra du skriver Malin :) Känner igen mig att man fixar det mesta när maken är borta men så fort han kommer hem veknar man :) Håller med dej om att det är viktigt att man får utvecklas som individ i ett bra förhållande. Kram

    SvaraRadera
  4. Tack vänner! Sanna, du hade inte legat på psyket utan gjort precis som jag... gillat läget och kämpat på. Men snacka om att man känner hur sliten man är när man får släppa kontrollen... Har önskat mig till ett tyst hotellrum ;) Jag är så imponerad av er kreativa idé med sovrum i bastun... Hade vår bastu varit lite större hade jag oxå tagit in på vårt "bastu-hotell" ;)
    Anci... jag vill inte ens röra vid tanken om att den dagen kommer att komma när mina pojkar inte bor med mig längre... fy, vilken separationsångest!! Hur ska det gå????
    Sara: visst är människan fantastik, vi klarar så mycket mer än vi tror och när vi äntligen får släppa kontrollen och lämna över stafettpinnen känner man hur trött man är.

    KRAm TILL ER ALLA!! <3

    SvaraRadera