Tidsbristen känns som en snara runt min hals. Stressen ligger både inne och utanpå min kropp. Vad har jag givit mig in på? Försöker att fokuser på en sak i taget, precis som på en multisporttävling... Ett steg i taget, har tillslut blivit fler steg tillsammans. Ju fler steg jag tar desto närmare målet kommer jag.
I stress har jag lätt för att glömma hur viktigt det är för mig att fortsätta träna. Träning gör att kroppen får göra sig av med en massa stresshormoner. Träningen gör att jag kommer att vara mycket piggare och ha klarare tankar. Det gäller bara att komma ihåg det här när tidbristen upplevs som mest påfrestande.
I tidsbrist lägger jag alltid min träning på kvalitet, vill verkligen få ut max av den lilla träningstid som står tillförfogande. Är nöjd med min förmåga att pressa kroppen i dag! När benens muskler skriker och protesterar så mycket att du inte vet om de kommer orka hålla emot eller om du kommer att snubbla, och trots det kan du hålla kvar farten... Det är en underbar känsla. Var så trött när alla intervaller var gjorda att jag vinglade hem och var tvungen att gå hela nedvarvningen. ME LIKE!!
Ett steg i taget, så är det snart sommar :)
Lev å må!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar