Lyckades övertala tonåringen att leka lite med grodungen medan jag körde lite återhämtningslöpning. Måste säga att benen känns pigga just nu, kanske har jag anpassat mig till mina krämpor? Funderade på hur bra det hade kunna kännas om inte vaden hade gått sönder i augusti? Kommer fram till att förmodligen hade det nog inte varit någon skillnad. Kanske är det så att jag är bättre nu än vad jag hade varit utan skadan?Bestämmer mig för att det är så det är..... Jag är mycket bättre nu, med mina krämpor!
Träffade åter på denna äldre herre, som jag nu räknar till min egna lilla fanclub;) Än en gång förgyller han min kväll med sina positiva ord om min löpning :)
Lev å må!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar