Utvärdering 2010

2010, vilket år!

Träningen gick som en dans på rosor första delen av året. Jag fokuserad på intervaller i löpningen för att öka min lägsta nivå. Målet var uttalat: BAMM 50. Ibland körde jag med vagn och ibland utan. Återhämtningspass var skidåkning med vagn och cykling. Första tävlingen i maj visade att träningen med intervaller och vagn givit resultat. Trotts att jag sprang med Karl i vagnen kunde jag kilva in på en tredje plats i damklassen och toltat åtta av 100 startande. Jag var även mycket nära att komma tvåa. När jag kom ikapp hon som låg tvåa, tappade jag det ena hjulet på vagnen. Eftersom jag var tvungen att stanna och fixa det tappade jag hennes rygg samt kraften att orka jaga ikapp... Men vetskapen att jag inte var så långt bakom segraren Sandra Halvarsson trotts att jag körde med vagn stärkte självförtreondet enormt :)

Sommaren forsatte med fokus på löpning och intervaller. Tyvärr många stopp i träningen på grund av sjukdom. Vi åkte till fjällen med familjen och bodde i tält.  Träningens fokus låg på vandra med tung packning... Jag bar Karl och all hans utrustning+mat, ca 22 kg.  Det kändes som en fin förberedelse för benen inför BAMM :) Slutet av juli fokuserade jag helt på backlöpning... Tyvärr kanske en aning lite för sent, det hade inte funnits möjlighet att köra igång på riktigt med det tidigare pga av den lilla busungen. Men käsnlan var fin, fin trotts detta. Kunde köra 700 höjdisar/pass utan problem på en hyffsad tid.

Slutet av juli testade jag formen på en terrängtävling i Hemavan. Gick in på en fin tredje plats och på långt mycket bättre tid än jag förväntat mig. De som skulle hejja på mig i mål hade inte hunnit dit :) kändes som att formen var på G inför BAMM.

Veckan före BAMM... helt sjukt bra form! 5 kg på ryggen och bra fart i benen :) Dagarna innan resan upp, 5 kg på ryggen och 4.30/km utan problem. Kroppen känns lätt som en fjäder och så plötsligt drar det till i vaden. jag försöker att forsätta springa men det går inte så jag får halta hem. Onsdag bestämmer jag mig för att åka upp till Björkliden trotts att jag fortfarande har ont i vaden. Jag frågar mig själv, Hur ont kan det egenligen göra? Det kan ju aldrig göra mer ont än ont. 200 meter in i tävlingen går vadmuskeln av!! De säger verkligen PANG! Sedan kan jag inte ta mig en meter... Så mitt mål: BAMM 50 2010 blir sängliggandes i en vecka och fortfarande problem med vaden....

Varför blev det så?

• Brist på sömn påverkar återhämtningen - snitt 4-6h sömn/natt sedan augusti 2009
• Brist på sömn påvverkar imunsförsvaret - sjuk minst en gång/månad sedan mars 2010
• Startade för sent med backträningen
• För snabb stegring med orienetringsskorna
• Brist på styrketräning - all träningstid på kondition

Nu tar jag med mig detta i bagaget och lyfter blicken mot 2011! 2011 är mitt år! Målen för träningen och den personligautvecklingen är bokade. Ultra mammans framtidsplaner är grandiosa :)

Lev å må!