Lilla, lilla söta grodungen

Så kom veckan då grodungen skulle få hjälp... Tur att jag sällan tänker det värsta. I och för sig var jag glad och lättad över att undersökningen inte blev när mannen var i Norge, för visst kunde jag konstatera av det som stod att läsa i kallelsen att detta förmodligen inte skulle bli en lätt resa... Men tur att man inte vet i förväg hur det kan bli.


Vår resa ner till Umeå startade lite senare än vi hade hoppats på. Den som känner oss är inte förvånad, ännu än gång valde jag att packa på morgonen. Att jag aldrig lära mig vinsten med att packa dagen före. Detta resulterade i att mannen upplyste mig om att en av mina väskor blivit kvar hemma... Den med alla böcker som jag behövde läsa, min plånbok och min telefon. Jag blev såklart tok stressad över detta i några minuter, men insåg även att förmodligen var det nog lika bra att böckerna blev kvar hemma. Men visst hade det varit bra att ta med sig "plånkan" och mobilen...


 I övrigt gick resan helt över förväntan. Grodungen var ju fastande, så inga mutor var tillåtna och kan ju tilläggas att denna unga man verkligen ogillar att åka bil samt befinner sig i trottsåldern. Men han var på förvånansvärt gott humör, kanske för att det inte fanns någon energi i kroppen? ;) Vi stämplade in på Barnavdelning 2 i Umeå några minuter före 10, så vi hann i tid! 

Till grodungens stora förtjusning fanns det en stor Brio tågbana, en av hans favvo-leksaker. Så han satte igång med att leka direkt vi klev innanför dörren. Men när de såg att vi hade anlänt startade direkt "processen" tömma grodungens tarm från allt slagg. Vi fick vårt rum och grodungen fick sin "färdknäpp", nål i handen och sond genom näsan med det som skulle tömma tarmen. Denna sond skulle han ha i ungefär 4 timmar. Från början satt påsen på en ställning, så när han satte i väg i sin vanliga fart var det bara att springa efter med ställningen...

 Vi insåg ganska snart att detta skulle förmodligen inte fungera i fyra timmar. Så efter ett tag kom en sjuksköterska med den briljanta idéen att placera det som var på ställningen i grodungens ryggsäck. Nu kunde han leka, krypa och springa som vanligt i två timmar. Sedan  var det dax för en massa bajskalas som slutade med att grodungen tillslut fick en egen tågbana på rummet. För vi hann bara till lekrummet innan det återigen rann avföring efter benen.  Han blev lika ledsen varje gång som han blev tvungen att avbryta leken för att gå tillbaka för att byta blöja och kläder.

Vi roade oss med tågbana, läsa bok, sjunga, se film och att spana på saker utanför fönstret. De fyra timmarna med sond växte till sju timmar... Jag säger det, vilken tur att vi inte visste i förväg hur länge han skulle plågas med det. tillslut somnade vår kille av utmattning och vaknande inte när han bajsade eller när vi bytte blöja. Jag ska säga att vår grodunge är en riktig hjälte, de sa att vi ska vara glad om den får sitta i tre timmar. Han fixade sju!!! Vid 22 plockades allt bort och han fick dropp. Han hade varken ätit eller druckit sedan vi åt frukost före kl 06 på morgonen. Ja, vilken kämpe!!!

På morgonen vaknade han strax efter fem och vid 0530 började allt med förberedelserna inför undersökningen. De var inte nöjda med tömningen, vilket gjorde att han även blev tvungen att ta vattenlavemang. Jag har aldrig varit med om det men de som gjort det säger att det är hemskt. Men efter mycket svett och många tusen tårar senare fick äntligen avföringen "rätt" färg och utseende. Strax före 08 blev vi hämtade, men före det hann vi leka med tågbanan. Grodungen hann även med att fråga efter köttbullar. Han gick själv fram till sjuksköterskan och sa:

- Doktorn, kan jag få köttbullar? 

Hon lovade att när han kom tillbaka skulle han få äta hur mycket köttbullar han ville.

Undersökningen och operationen gick bra. De hittade en polyp ca 10 cm upp i hans tarm som de opererade bort. Tjocktarmen såg hel och fin ut, så de besvär han haft med blod i avföringen och smärta var på grund av en polyp som var lika stor som en "spelkula"! De berättade även att han förmodligen har haft den hela livet och att den växt eftersom. En polyp är oftast ofarlig, men för att vara helt säker så har de skicka iväg den på analys. De var väldigt tydliga med att säga att vi absolut inte behövde vara oroliga. Det känns så underbart att skönt att det här nu är över, att de hittade "felet", att det var något ofarligt och att vår grodungen aldrig mer behöver ha så ont. Lilla, lilla söta grodungen var så tapper! Väl uppe på avdelningen och efter det han piggnat till åt han köttbullar med god aptit.

Resan hem gick även den över förväntan. När vi stannade på det omtalade "krysset" i Skellefteå för att köpa mat sa grodungen vi flera tillfällen:

-Å vad mysigt vi har! :)

I natt har vi alla sovit som stockar! Det var längesen jag sov så djupt. Nu håller vi tummarna för  att det är detta som gjort att grodungen haft så kämpigt med sömnen. Kanske, kanske vi går mot att få sova till klockan 06... det skulle vara ljuvligt!!

Tusen tack till alla för er omtanke och era värmande ord! Det har verkligen varit jobbigt och vi har varit ledsna. Vi är så oerhört tacksamma över att de besked vi fick var positiva. Mina tankar går direkt till dem som inte får möjlighet att åka från sjukhuset glada och lättade. Mamma och pappa, vi skulle aldrig klara oss utan er! Ni är bäst! <3

Låt varje dag bli din bästa!