Det vackra vädret har gjort att asfalten har börja visa sig... så idag fick mina slitna ben vila från orienteringsskorna och mina asfaltsdojjor fick åka på. Jösses vad skönt det var för fötter och ben. Jag har känt av min hälsena ett bra tag, vilket jag har koppla det till de många hårda passen i stumma orienteringsskor. Min teori om det visade sig vara korrekt, det var helt underbart med skor med lite mer dämpning :))
Passet startade strax efter 0730 i strålande väder i motvind och slutade strax efter 0930 i medvind. Ännu en söndag var det jag och P3 som gjorde sällskap. Mitt fokus det här passet var att det verkligen skulle vara distans i "prat-tempo". Det är så lätt att springa för fort när man är ensam. Men jag njuter samtidigt av min ensamhet, att få några minuter som bara är helt mina och ger mig möjlighet att ordna upp sådant som jag är stressad över. Det är märkligt, det där med träning, man kan vara hur stressad som helst och ha många uppgifter som nästan känns omöjliga att få till. Men efter ett pass då jag fått tid att reda upp mina tankar förvandlas det som innan kändes så stort till en "hur kunde jag oroa mig för det här uppgift".
Fast tyvärr återkom min oro nu ikväll... Hur rackarns ska jag lyckas få ordning på mina matematikkunskaper till nästa vecka tenta?? När jag väl lärt mig en sak, har jag hunnit glömma en annan. Hoppas att det beror på att jag är trött...
Låt varje dag bli din bästa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar