Jag har väntat på den och i dag låg kallelsen till grodungen i brevlådan. Jag vill bara gråta, det kommer inte att vara en trevlig upplevelse..... önskar så att grodungen inte skulle behöva gå genom detta.
Jag hoppas att vi ska få möjlighet att träffa och umgås med några vänner i Umeå när vi ändå kommer ner... så besöket kanske inte enbart kommer att bestå av tårar och oro.....
Just nu känns det som att musten helt gick ur mig. Det informationsbrev som följde med var såklart väldigt detaljerat och jag kan bara tänka på hur ska jag göra för att vårt lilla hjärta inte ska behöva genom gå detta. Fast jag vet att det bästa är att vi gör som läkaren säger och att de aldrig, aldrig skulle göra en undersökning av detta slag om de inte fann det nödvändigt, så vill jag bara fly....... Men som sagt, det bästa alternativet är alltid att fäkta så det är bara att bita i och tänka på varför han måste genomgå undersökningen. Är glad över att mannen har hunnit hem från Norge innan det är dax, hade inte varit roligt att åka på det här utan honom vid min sida.
Låt varje dag bli din bästa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar