Min kropp..

Jag fullkomligt älskar känslan av att min kropp inte begränsar mig! Att jag vet att jag har kondition och styrka att göra vad jag önskar. Det är en underbar känsla att utan problem kriga uppför fjället med en rygga på ryggen och samtidigt dra Karl som åker i skidvagnen. Känslan av att känna att det här är inga problem för mig och känslan av att veta att jag kommer inte att vara trött då vi kommer fram, utan det kommer att finnas styrka och energi för lek med grodungen och alla de andra sysslorna som vedhuggning, hämtning av vatten och matlagning är en oslagbar lycko-känsla... Jag verkligen älskar känslan av att min kropp inte begränsar mig!!

Utvärderingen som vi fick av en fjällvan pensionär var att; För att fixa det ni gör krävs det att man är vältränad. För ni ska ju inte bara orka ta er fram, ni ska också orka ta hand om ert barn... Så jag som har känt att jag har blivit så otränad är nog bara mindre tränad än förr, då jag låg på nästan 20 träningstimmar/ vecka. Allt är relativt... Jag älskar verkligen att jag orkar och kan göra det jag önskar! Jag älskar känslan att min kropp inte begränsar mig!

Lev å må!

Söndag

Sömn, lite sovmorgon, två timmar, distans, sol, motvind, medvind, sidovind, blöta och torra hästvägar, kalhyggen med barmark och snö, asfalt, P3 och jag ensam... = ny energi i min kropp.

Lev å må!

När livet kommer mellan

Veckans planering var planerade i detalj eftersom mannen skulle tillbringa sin vecka i Skövde. Detta för att göra livet så enkelt som möjligt med allt som ett familjeliv och ett pluggliv innebär samt en vilja att hinna med min träning... Men livet kom mellan, så är det ibland. Då är det bara att sitta ner lugnt i båten och vänta att stormen ska bedarra. Under de långa vakande nätter när jag blickar ut i mörkret infinner sig känslan av multisport... Det är häftigt hur kroppen känner igen känslan av att slita i mörkret, fast jag inte sliter i kilometer utan om timmar i sängen. När jag står där i mörkret med en ledsen liten grodunge kan jag självklart inte låta bli att förundras över att jag och min man minst en gång/månad valde att köra långpass på natten istället för att sova och att vi inte hade förstånd att uppskatt sömnen förän vi "tappade" den. Nå väl, sömnen den kommer att komma tillbaka om inte snart så när grodungen blir tonåring.

Hur gick veckan då? Jodå! Nöjd med plugget, fick till en redovisningen som enligt lyssnarna höll en hög nivå och tillbaka en tenta med ett betyg som jag är mega nöjd med. Träningen, nöjd! Har bra med timmar i ben och kropp samt att jag har lyckas hålla en fart per kilometer som jag är mer än nöjd med. Kommer aldrig att skriva här vilka tider jag gör eftersom det inte är av värde att berätta. Om jag skulle ställa upp i en tävling vill jag inte har några förväntningar utifrån eftersom jag fortfarande kämpar med spöken från min överträning.

Så veckan gick... men när mannen klev innaför dörren sa det POFF! så förvandlades jag till en disktrasa. Detta är nog något som jag kommer att få lära mig att leva med eftersom min man har fått ett enormt erbjudande som innebär att han blir bort 10 veckor i höst. Men jag anser att i en familj måste det även finnas möjlighet för varje enkild att förverkliga sig själv. Jag stödjer och är lycklig för min man att han kanske får denna möjlighet och jag vet att han skulle göra det samma för mig. Till hösten läser jag ju inte dubbelt längre och grodungen har blivit lite äldre. Så det kommer att gå superduper!

Lev å må!

Det går framåt

Dagarna går och snart är även denna vecka gjord. Hoppas att jag kan känna mig nöjd med min insats på fredag. Erkänner att det har inte varit så kul och att jag förderar att ha min älskade man hemma. Erkänner att det är lättare när man är två. Beundrar alla ensamstående! Fy, tusan vilket grymt jobb ni gör! Jag kan inte förstå att jag en gång i tiden tillhörde er och då var mitt nätverk ännu längre bort... Undra hur jag fixade det egentligen? Kanske för att jag på den tiden var ung??! ;)

Gjorde ett litet cykeläventyr med grodungen i dag för att hämta hem lite påskris. Kände att vi båda skulle må gott av att känna de varma solstrålarna. Men vilket kaos innan vi väl kom iväg! Grodungen är fortfarande lite sjuk så det hjäkpte ju till att göra det ännu mer kaosigt. Däcken på cyklen var i behov av luft och där ville ju grodungen hjälpa till, så han lyckades dra hela ventilen sned. Som tur var blev det inte pys-punka! Sedan skulle jag bara gå in och hämta matsäcken... Då han blöta med sig i badbaljan som jag glömt tömma igår kväll. När vi fått ordning på det lyckades han få cyklen över sig... Det var bara en bråkdel av allt som hände innan vi väl tog oss i väg, ett tag fundera jag på om vi skulle skita i det. Men är ju som sagt envis i det mesta och jag vet ju att det är så mysigt bara vi får börja rulla. Är glad att jag inte ställde in! Under cykelturen har Karl ropat av lycka och berätta vad han såg!
-Mamma, titta! Titta mamma! Brummm!  ... Vi såg traktorer, hästar, hundar och får (fåren var i en bok som han läste).
När vi kom fram till vårt utflyktsmål fixade vi påskris och åt mellis. Så underbart mysigt att vistas i naturen med barnen :)

Det går framåt och snart är det fredag! I dag kommer mamma som tagit "vård av barnbarn" i morgon för att jag ska kunna gå på min examination :) <3 <3

Lev å må!

En liten tanke...

Ni som anser er experter på barn och inte har några egna... Återkom när ni har egna barn och fått lite livserfarnhet av att leva med barn. Ni som anser att det är enkelt att "ha" en tonåring... Jag ber er återkomma när ni har egna tonåringar och om då er uppfattning är likadan!

Mina barn är mitt allt, men att säga att det är en enkel uppgift gör mig förbannad! Det ska inte vara enkelt! Om det är enkelt kanske det är så att man som förälder inte väljer att ta striderna och konflikterna??!! Det handlar om att välja den lätta vägen eller den rätta vägen.

Lev å må!

Träffade en äldre man

Lyckades övertala tonåringen att leka lite med grodungen medan jag körde lite återhämtningslöpning. Måste säga att benen känns pigga just nu, kanske har jag anpassat mig till mina krämpor? Funderade på hur bra det hade kunna kännas om inte vaden hade gått sönder i augusti? Kommer fram till att förmodligen hade det nog inte varit någon skillnad. Kanske är det så att jag är bättre nu än vad jag hade varit utan skadan?Bestämmer mig för att det är så det är..... Jag är mycket bättre nu, med mina krämpor!

Träffade åter på denna äldre herre, som jag nu räknar till min egna lilla fanclub;) Än en gång förgyller han min kväll med sina positiva ord om min löpning :)

Lev å må!

Livet ska inte vara så lätt...

Med hårt slit i helgen såg jag framför mig att denna vecka med många examinationer och en man borta skulle gå bra och det skulle kanske inte ens bli så jobbigt, för läget var under kontroll.

Med två sjuka barn, fortfarnade många examinationer och en man borta... förändrades läget från hyffsad kontroll till kaos.  Erkänner att jag inte var/är sugen på en extra utmaning! Men tyvärr är det bara bita i och gilla läget. Kanske detta sker för att jag ska lära mig att sänka ribban?

Lovar att jag saknar närhet till vårt nätverk! Snacka om att livet skulle underlättas om vi bodde närmare våra nära och kära. Men nu är det som det är... Om grabbarna fortfarande är sjuk på torsdag och fredag har mamma och pappa lovat att ta "vård av barnbarn". Det var verkligen en enorm lättanad när mamma sa att de kunde hjälpa till. TACK!

Dax att försöka få lite sömn medans de sover... räknar med ytterligare en lååååååååång natt!

Lev å må!

Tidsbrist

Tidsbristen känns som en snara runt min hals. Stressen ligger både inne och utanpå min kropp. Vad har jag givit mig in på? Försöker att fokuser på en sak i taget, precis som på en multisporttävling... Ett steg i taget, har tillslut blivit fler steg tillsammans. Ju fler steg jag tar desto närmare målet kommer jag.

I stress har jag lätt för att glömma hur viktigt det är för mig att fortsätta träna. Träning gör att kroppen får göra sig av med en massa stresshormoner. Träningen gör att jag kommer att vara mycket piggare och ha klarare tankar. Det gäller bara att komma ihåg det här när tidbristen upplevs som mest påfrestande.

I tidsbrist lägger jag alltid min träning på kvalitet, vill verkligen få ut max av den lilla träningstid som står tillförfogande. Är nöjd med min förmåga att pressa kroppen i dag! När benens muskler skriker och protesterar så mycket att du inte vet om de kommer orka hålla emot eller om du kommer att snubbla, och trots det kan du hålla kvar farten... Det är en underbar känsla. Var så trött när alla intervaller var gjorda att jag vinglade hem och var tvungen att gå hela nedvarvningen. ME LIKE!!

Ett steg i taget, så är det snart sommar :)

Lev å må!

En promenad

Sen buss in till stan innebär en snabb promenad till skolan för att hinna fram i tid till lektionen. Många ryggar att jaga som hjälpte till att hålla farten upp. På en bra bits avstånd såg jag en rygg som jag bestämde mig för att "ta" och ökade ytterligare tempot på stegen. När jag kom närmare märker jag hur han vid flera tillfällen vänder sig om och försöker öka sitt tempo. Men jag kommer närmare och när jag nästan ikapp känner jag hur snöret i byxbenet har gått upp. Typiskt, funderar på om jag ska låta det vara, jag är ju så nära att vinna...Bestämmer mig dock för att stanna och fixa det samtidigt som jag ser hur avståndet återigen ökar. Självklart återupptar jag jakten så snart jag åtgärdat problemet... När jag nästan är ikapp igen svänger han av... Så idag mötte jag en som utmana mig och jag fick inte heller vinna.

Tävlingsdjävulen bor i min kropp!

Lev å må!

Ute

- Ute, ute, uteee... Mamma, ute! Ute, mamma! ropar grodugen strax före sju. Han tycker det är dax att gå ut... Ja, det kanske inte är så konstigt om man har morgon den tiden som han har morgon. Efter åtta tycker grodungen att han vänta tillräckligt länge på att få gå ut. Pappan i huset ger sig i väg på sin återhämtningslöpning medan jag och grodungen tittar på hästar, traktorer och busar med en katt. Sedan fortsätter hela dagen med utelek som avlutas efter 18 med en grodungen som är missnöjd över att han måste gå in... Grodungen är verkligen ett riktigt utebarn, precis som vi önskade!

Min träning blev en av mina favoriter, 3x10min på cykel och 3x7min löpning :) Tungt, svettigt och helt underbart sammanfattar den träningen.

Å, vilket väder det blev! Nästan +10 och sol, vad mer kan man begära. Vilken underbar dag!

Lev å må!

Aprilväder

April är här och även det väder som brukar känneteckna denna månad. Dagen i dag bjöd på regn, blåst och en plusgrad... Alltså en perfekt dag för plugg, lite shopping och mängder av bus på Leos lekland. Dagens fynd blev ett par gummistövlar och en rosa sydväst till grodungen. Dagens höjdpunkt blev bus med grodungen på Leos. Det är ungefär en månad sedan vi var där sist och grodungens grovmotorik har utvecklas något enormt sedan dess. Det var verkligen full fart från de vi steg innanför dörren tills vi åkte hem... Snabba och lätta fötter har han också, så nu får man "småspringa" för att hinna med honom. Enormt roligt! Dagens pust-stonk-och-stön blev allt plugg som tynger mitt sinne. Det positiva är att jag fortfarande är i fas med allt som ska läsas, måndagens är gjord och torsdagens påbörjad. Bara 9 veckor kvar av denna utmaning...

Lev å må!

Den lätta vägen

Jag var inte sugen på vinden som motsånd. Jag var sugen på den lätta vägen, ett träningspass med medvind. Träningsplaneringen sa 45/15. Eftersom jag i dagsläget befinner mig i mer tidsbrist än vanligt blir träningen antingen till eller från skolan i olika varianter men alltid med packad ryggsäck. Det blåser alltid motvind mot Boden, eftersom jag oftast springer hem betyder det att jag alltid har motvind. Därför bestämde jag mig i går för att träna mitt pass i Luleå med medvind till busstaionen. Jag kände att det var precis vad jag behövde! Ett hårt pass men med vinden på min sida, wow... eller kanske inte??!! Tro det eller ej, men vinden hade vänt. Så även detta pass blev till att kämpa i motvind. Ingen mening med att försöka "maska". Genom "maskning" blir man aldrig bättre. Vilken tur jag hade att vinden hade vänt ;)

Lev å må!