Tror att det är cirka 10-11 år sedan fru Haverskog tog med mig ut på mitt livs första skatepass. Vad jag kommer ihåg så gick det helt okej och att det inte var så jobbigt...
-Vad gör du?, säger min man när han ringer till mig. Håller du på att lägga Karl?
-Lägga Karl?, säger jag flåsande och stånkades.
- Men vad gör du?, säger han igen. Jag hör hur han låter som ett frågetecken.
- Jag är ute med Karl i vagen och kör skate, lyckas jag pressa fram mellan allt flåsande.
- VA???!!, utbrister min man till skidåkare. Skate idag? I det här föret? Det måste var förjävligt! Går det alls att åka skate på den här snön?
Det samtalet avslöjar verkligen mina kunskaper om snöförhållanden och val av längdskidor. Ja, hur var skidpasset då... Ja, det var rent fruktansvärt. I min fanatsi hade jag sett framför mig hur jag skulle flyga fram likt Charlotte Kalla med solen strålande på mitt ansikte. Jag hade planerat att skidåkningen endast skulle bli ett återhämtningpass med fokus på att njuta av att få vara ute. Det blev alltifrån njutning och återhämtning. Mjölksyran sprutade och inte en meter fick jag gratis. Innan jag var hemma var jag fast besluten över att ställa in vår fjällresa. Men nu känns det bätter, men jag kommer nog att överväga mitt beslut om att i år köra med skate. Kanske det ändå är bättre att åka klassiskt som jag kan helt okej? Det jag kan konstatera är att med åren bleknar minnet och att mitt livs andra skatepass var fördjävligt!
Som krydda på moset hade jag kört löpintervaller på morgonen med lilla grodungen i vagnen. De kändes faktikst enormt bra, tycker kroppen svarade fint. Knoppen är verkligen på topp, full av motivation och drivkraft. Så det kanske inte var så konstigt att det gick tungt med skidåkningen ;)
Detta var även en liten träning för grodungen innför vår resa till fjällen. Jag ville få en lite fingervsining på hans humör... Det gick helt klart över förväntan, inga surminer. Så det verkar lovande :) Vi ska ju i år försöka att åka hela fjolårets planerade skidtur. Förra året kände vi att det räckte med att ta sig till Akka och sedan därifrån göra dagsturer... men vi får se vad det blir, det viktiga är att det blir på grodungen villkor. Tonåringen har tyvärr även i år avböjt från vistelse i vinterfjällen.
Grodungens sjukdom är svår att sätta fingret på. Vi är flera som studerat dessa prickar och vi är rörande överrens om att det är svårt att veta vad det är för prickar. Det lär väl visa sig om några dagar. Han blir i alla fall hemma hela veckan. Jag räknar med forsatt nattvak eftrsom han nu även fått hosta. känns fint att mannen kommer hem imorgon kväll och att han då blir ledig.
Lev å må!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar