Snabba lätta fötter, vårt lilla monster

Grodungen kommer att bli farlig i framtidens löpartävlingar. I en lekpark väljer han att springa upp och ner för kullen samtidigt som han tjuter av lycka. På vår promenad till lekparken fixar han inte att gå, utan måste springa hela vägen. Ni som vet var vi bor, vet att det är en liten bit till "den andra lekparken". På vägen tillbaka springar han oxå hela vägen och nu vägen genom skogen förbi dagis... snabba lätta fötter, vad ska detta bliva??!!

Inför vår fjälltur var vi väldigt oroliga för grodungens mat och hur vi skulle gör med den... Eftersom vi åker skidor och bor ute på fjället, kräver det att man tänker till. Det finns ingen affär att vända sig till om man glömt något. Till slut kom vi fram till att barngröt med sylt till lunch skulle nog vara det bästa alternativet för Karl, medan vi skulle kunna äta frystorkat... Ok, barngröt med sylt som lunch är ingenting som jag skulle servera hemma, men när man ska ut på fjället måste man tänka både på näringsinnehåll och vikt... Ni kan ju gissa om grodungen ville äta gröt med sylt... När vi serverade det, rynkade han på näsan och vred bort huvudet samtidigt som han dök ner i den frystorkade maten som besod av allt från Pasta Provance, chili con carne, oxgryta mm.

Vad håller vi på att uppfosta för ett monster? ;)

Lev å må!

Har vågat kliva utanför min referensram :)

Få inlägg här just nu... att blogga ligger inte på prio-listan. Jag har äntligen vågat ta klivet att bli medlem i en orienteringsklubb, det är tackvare en kurskamrat till mig :) Det känns som att efter min pension i multisport så är orientering ett naturligt val för att göra träningen rolig, jag är ju ingen asfaltsnötare utan en som gillar skog, blöta myrmarker, lera upp till knäna och kuperat. Även om jag just nu pga min vad har lite svårt med både kuperad och obanan terräng. Men om jag sköter uppvärmning och vadträningen så tror jag att den kommer att fixa det. Det känns verkligen som om jag tagit ett steg vidare i min träning :)

Många brukar fråga mig, hur hinner du träna? Planering och diciplin är grunden samt att skippa allt som kan tänkas få dig att fastna i tv-soffan. Jag tittar bara på nyheterna, sporten (ibland) och när jag och tonåringen har vår massage-stund.  Just nu när det är lite extra tight så blir det mycket "stockholms-tänk", vilket innebär transportlöpning till och från skolan i olika varianter. Det funkar, men är ingeting som jag tycker är optimalt för mig... Längtar efter mitt sommarlov då jag får tid att träna som jag önskar. Dock är det ju så, att den bästa träningen är ju den som blir av och när jag springer till och från skolan hinner jag ju även med träningen :)

Lev å må!

Min kropp..

Jag fullkomligt älskar känslan av att min kropp inte begränsar mig! Att jag vet att jag har kondition och styrka att göra vad jag önskar. Det är en underbar känsla att utan problem kriga uppför fjället med en rygga på ryggen och samtidigt dra Karl som åker i skidvagnen. Känslan av att känna att det här är inga problem för mig och känslan av att veta att jag kommer inte att vara trött då vi kommer fram, utan det kommer att finnas styrka och energi för lek med grodungen och alla de andra sysslorna som vedhuggning, hämtning av vatten och matlagning är en oslagbar lycko-känsla... Jag verkligen älskar känslan av att min kropp inte begränsar mig!!

Utvärderingen som vi fick av en fjällvan pensionär var att; För att fixa det ni gör krävs det att man är vältränad. För ni ska ju inte bara orka ta er fram, ni ska också orka ta hand om ert barn... Så jag som har känt att jag har blivit så otränad är nog bara mindre tränad än förr, då jag låg på nästan 20 träningstimmar/ vecka. Allt är relativt... Jag älskar verkligen att jag orkar och kan göra det jag önskar! Jag älskar känslan att min kropp inte begränsar mig!

Lev å må!

Söndag

Sömn, lite sovmorgon, två timmar, distans, sol, motvind, medvind, sidovind, blöta och torra hästvägar, kalhyggen med barmark och snö, asfalt, P3 och jag ensam... = ny energi i min kropp.

Lev å må!

När livet kommer mellan

Veckans planering var planerade i detalj eftersom mannen skulle tillbringa sin vecka i Skövde. Detta för att göra livet så enkelt som möjligt med allt som ett familjeliv och ett pluggliv innebär samt en vilja att hinna med min träning... Men livet kom mellan, så är det ibland. Då är det bara att sitta ner lugnt i båten och vänta att stormen ska bedarra. Under de långa vakande nätter när jag blickar ut i mörkret infinner sig känslan av multisport... Det är häftigt hur kroppen känner igen känslan av att slita i mörkret, fast jag inte sliter i kilometer utan om timmar i sängen. När jag står där i mörkret med en ledsen liten grodunge kan jag självklart inte låta bli att förundras över att jag och min man minst en gång/månad valde att köra långpass på natten istället för att sova och att vi inte hade förstånd att uppskatt sömnen förän vi "tappade" den. Nå väl, sömnen den kommer att komma tillbaka om inte snart så när grodungen blir tonåring.

Hur gick veckan då? Jodå! Nöjd med plugget, fick till en redovisningen som enligt lyssnarna höll en hög nivå och tillbaka en tenta med ett betyg som jag är mega nöjd med. Träningen, nöjd! Har bra med timmar i ben och kropp samt att jag har lyckas hålla en fart per kilometer som jag är mer än nöjd med. Kommer aldrig att skriva här vilka tider jag gör eftersom det inte är av värde att berätta. Om jag skulle ställa upp i en tävling vill jag inte har några förväntningar utifrån eftersom jag fortfarande kämpar med spöken från min överträning.

Så veckan gick... men när mannen klev innaför dörren sa det POFF! så förvandlades jag till en disktrasa. Detta är nog något som jag kommer att få lära mig att leva med eftersom min man har fått ett enormt erbjudande som innebär att han blir bort 10 veckor i höst. Men jag anser att i en familj måste det även finnas möjlighet för varje enkild att förverkliga sig själv. Jag stödjer och är lycklig för min man att han kanske får denna möjlighet och jag vet att han skulle göra det samma för mig. Till hösten läser jag ju inte dubbelt längre och grodungen har blivit lite äldre. Så det kommer att gå superduper!

Lev å må!

Det går framåt

Dagarna går och snart är även denna vecka gjord. Hoppas att jag kan känna mig nöjd med min insats på fredag. Erkänner att det har inte varit så kul och att jag förderar att ha min älskade man hemma. Erkänner att det är lättare när man är två. Beundrar alla ensamstående! Fy, tusan vilket grymt jobb ni gör! Jag kan inte förstå att jag en gång i tiden tillhörde er och då var mitt nätverk ännu längre bort... Undra hur jag fixade det egentligen? Kanske för att jag på den tiden var ung??! ;)

Gjorde ett litet cykeläventyr med grodungen i dag för att hämta hem lite påskris. Kände att vi båda skulle må gott av att känna de varma solstrålarna. Men vilket kaos innan vi väl kom iväg! Grodungen är fortfarande lite sjuk så det hjäkpte ju till att göra det ännu mer kaosigt. Däcken på cyklen var i behov av luft och där ville ju grodungen hjälpa till, så han lyckades dra hela ventilen sned. Som tur var blev det inte pys-punka! Sedan skulle jag bara gå in och hämta matsäcken... Då han blöta med sig i badbaljan som jag glömt tömma igår kväll. När vi fått ordning på det lyckades han få cyklen över sig... Det var bara en bråkdel av allt som hände innan vi väl tog oss i väg, ett tag fundera jag på om vi skulle skita i det. Men är ju som sagt envis i det mesta och jag vet ju att det är så mysigt bara vi får börja rulla. Är glad att jag inte ställde in! Under cykelturen har Karl ropat av lycka och berätta vad han såg!
-Mamma, titta! Titta mamma! Brummm!  ... Vi såg traktorer, hästar, hundar och får (fåren var i en bok som han läste).
När vi kom fram till vårt utflyktsmål fixade vi påskris och åt mellis. Så underbart mysigt att vistas i naturen med barnen :)

Det går framåt och snart är det fredag! I dag kommer mamma som tagit "vård av barnbarn" i morgon för att jag ska kunna gå på min examination :) <3 <3

Lev å må!

En liten tanke...

Ni som anser er experter på barn och inte har några egna... Återkom när ni har egna barn och fått lite livserfarnhet av att leva med barn. Ni som anser att det är enkelt att "ha" en tonåring... Jag ber er återkomma när ni har egna tonåringar och om då er uppfattning är likadan!

Mina barn är mitt allt, men att säga att det är en enkel uppgift gör mig förbannad! Det ska inte vara enkelt! Om det är enkelt kanske det är så att man som förälder inte väljer att ta striderna och konflikterna??!! Det handlar om att välja den lätta vägen eller den rätta vägen.

Lev å må!