Hur lyckas jag ?!!

Hur lyckas jag??!! Kan bli så less på mig själv, var på biblioteket igår eftermiddag för att förbereda så att dagens plugg skulle bli så bra som möjligt... När jag kom hem upptäckte jag att jag hade lämna kvar min datasladd. Det är andra gången det händer, hur lyckas jag?!! Kan verkligen bli så trött på mig själv!!


Dax att åka en snabbis till bibblo... SUCK!


Låt varje dag bli din bästa!

Lilla, lilla söta grodungen

Så kom veckan då grodungen skulle få hjälp... Tur att jag sällan tänker det värsta. I och för sig var jag glad och lättad över att undersökningen inte blev när mannen var i Norge, för visst kunde jag konstatera av det som stod att läsa i kallelsen att detta förmodligen inte skulle bli en lätt resa... Men tur att man inte vet i förväg hur det kan bli.


Vår resa ner till Umeå startade lite senare än vi hade hoppats på. Den som känner oss är inte förvånad, ännu än gång valde jag att packa på morgonen. Att jag aldrig lära mig vinsten med att packa dagen före. Detta resulterade i att mannen upplyste mig om att en av mina väskor blivit kvar hemma... Den med alla böcker som jag behövde läsa, min plånbok och min telefon. Jag blev såklart tok stressad över detta i några minuter, men insåg även att förmodligen var det nog lika bra att böckerna blev kvar hemma. Men visst hade det varit bra att ta med sig "plånkan" och mobilen...


 I övrigt gick resan helt över förväntan. Grodungen var ju fastande, så inga mutor var tillåtna och kan ju tilläggas att denna unga man verkligen ogillar att åka bil samt befinner sig i trottsåldern. Men han var på förvånansvärt gott humör, kanske för att det inte fanns någon energi i kroppen? ;) Vi stämplade in på Barnavdelning 2 i Umeå några minuter före 10, så vi hann i tid! 

Till grodungens stora förtjusning fanns det en stor Brio tågbana, en av hans favvo-leksaker. Så han satte igång med att leka direkt vi klev innanför dörren. Men när de såg att vi hade anlänt startade direkt "processen" tömma grodungens tarm från allt slagg. Vi fick vårt rum och grodungen fick sin "färdknäpp", nål i handen och sond genom näsan med det som skulle tömma tarmen. Denna sond skulle han ha i ungefär 4 timmar. Från början satt påsen på en ställning, så när han satte i väg i sin vanliga fart var det bara att springa efter med ställningen...

 Vi insåg ganska snart att detta skulle förmodligen inte fungera i fyra timmar. Så efter ett tag kom en sjuksköterska med den briljanta idéen att placera det som var på ställningen i grodungens ryggsäck. Nu kunde han leka, krypa och springa som vanligt i två timmar. Sedan  var det dax för en massa bajskalas som slutade med att grodungen tillslut fick en egen tågbana på rummet. För vi hann bara till lekrummet innan det återigen rann avföring efter benen.  Han blev lika ledsen varje gång som han blev tvungen att avbryta leken för att gå tillbaka för att byta blöja och kläder.

Vi roade oss med tågbana, läsa bok, sjunga, se film och att spana på saker utanför fönstret. De fyra timmarna med sond växte till sju timmar... Jag säger det, vilken tur att vi inte visste i förväg hur länge han skulle plågas med det. tillslut somnade vår kille av utmattning och vaknande inte när han bajsade eller när vi bytte blöja. Jag ska säga att vår grodunge är en riktig hjälte, de sa att vi ska vara glad om den får sitta i tre timmar. Han fixade sju!!! Vid 22 plockades allt bort och han fick dropp. Han hade varken ätit eller druckit sedan vi åt frukost före kl 06 på morgonen. Ja, vilken kämpe!!!

På morgonen vaknade han strax efter fem och vid 0530 började allt med förberedelserna inför undersökningen. De var inte nöjda med tömningen, vilket gjorde att han även blev tvungen att ta vattenlavemang. Jag har aldrig varit med om det men de som gjort det säger att det är hemskt. Men efter mycket svett och många tusen tårar senare fick äntligen avföringen "rätt" färg och utseende. Strax före 08 blev vi hämtade, men före det hann vi leka med tågbanan. Grodungen hann även med att fråga efter köttbullar. Han gick själv fram till sjuksköterskan och sa:

- Doktorn, kan jag få köttbullar? 

Hon lovade att när han kom tillbaka skulle han få äta hur mycket köttbullar han ville.

Undersökningen och operationen gick bra. De hittade en polyp ca 10 cm upp i hans tarm som de opererade bort. Tjocktarmen såg hel och fin ut, så de besvär han haft med blod i avföringen och smärta var på grund av en polyp som var lika stor som en "spelkula"! De berättade även att han förmodligen har haft den hela livet och att den växt eftersom. En polyp är oftast ofarlig, men för att vara helt säker så har de skicka iväg den på analys. De var väldigt tydliga med att säga att vi absolut inte behövde vara oroliga. Det känns så underbart att skönt att det här nu är över, att de hittade "felet", att det var något ofarligt och att vår grodungen aldrig mer behöver ha så ont. Lilla, lilla söta grodungen var så tapper! Väl uppe på avdelningen och efter det han piggnat till åt han köttbullar med god aptit.

Resan hem gick även den över förväntan. När vi stannade på det omtalade "krysset" i Skellefteå för att köpa mat sa grodungen vi flera tillfällen:

-Å vad mysigt vi har! :)

I natt har vi alla sovit som stockar! Det var längesen jag sov så djupt. Nu håller vi tummarna för  att det är detta som gjort att grodungen haft så kämpigt med sömnen. Kanske, kanske vi går mot att få sova till klockan 06... det skulle vara ljuvligt!!

Tusen tack till alla för er omtanke och era värmande ord! Det har verkligen varit jobbigt och vi har varit ledsna. Vi är så oerhört tacksamma över att de besked vi fick var positiva. Mina tankar går direkt till dem som inte får möjlighet att åka från sjukhuset glada och lättade. Mamma och pappa, vi skulle aldrig klara oss utan er! Ni är bäst! <3

Låt varje dag bli din bästa!

Det blev för svårt...

Ursäkterna  är många, men det blev för svårt att lyckas rodda allt och samtidigt väcka de gamla matematikkunskaperna till liv... Jag fick resultatet idag och underkänd på båda delarna, med ett fel för mycket. Nära skjuter ingen hare... Så det är bara att bryta ihop och komma igen. Lyckades dock med att bli godkänd på examinationsuppgiften som man skulle räkna med att få komplettering på. Jag är bra bit på väg, båten är i alla fall närmare stranden :))


Nu är mitt 200%-pluggande över och det känns underbart!!! Med lite mer tid till att räkna matematik kommer även tentan så småningom att bli godkänd. Det ska verkligen bli toppen att få gräva ned sig i examensarbetet, även om det förmodligen inte alltid kommer att vara så enkelt.


Låt varje dag bli din bästa! 

Examinationsvecka

Nu är examinationsveckan "mega" igång... Måndag gick som en dans! Redovisade mitt projekt "En god kamrat" som jag genomfört på min vfu. Projektet togs emot väl av examinator och mina kurskamrater, så det kändes toppen! Nu är det bara att få ner projektet i en rapport... som helst bör vara färdig på fredag.


Idag var det dax för tentamen i matematik... har länge övervägt om jag skulle välja omtenta och fokusera på att göra färdigt allt annat. Men blev för lockad av att det ändå kanske skulle gå och om det skulle gå skulle det ju vara underbart att ha det bort gjort. Nu med facit i hand var det ett felval... Många timmar den senaste veckan och fem timmar idag... som ändå förmodligen kommer att bli en omtenta. Ja, det betyder väl bara att när jag väl fixat tentan så kommer jag att vara grym på matematik. Man kanske kan tycka att hur svårt kan det vara, det är ju bara matematik från förskoleklass till åk 3, det tänkte även jag innan jag började.... Men jag lovar att det är inte så enkelt och många som gjort den här kursen håller med. Två "slarv-fel" och du är rökt på A delen eller ett fel på problemlösningsdelen och det blir omtenta... SUCK! Men jag borde ha anat oråd i morse, för vår morgon var allt annat än smärtfri. Allt från en mängd av krossade Brandt skorpor på golvet till mjölk över hela bordet till en grodungen som skrek sedan han steg upp vid 4-snåret... Ja, jag borde ju anat att med en sådan början kan det vara svårt att stressa av och hitta fokus. Jag brukar vara bra på att fokusera men idag, var inte min dag. Nå, det är bara en tenta och snart får jag en ny chans... Vid nästa tillfälle är min man hemma och det känns som att det kan underlätta en del ;)


Oron för grodungen är tung... hans tarmar mår verkligen uselt. Det har ökat påtagligt den senaste veckan, så jag överväger att kontakta sjukhuset om råd. Vi har tid i Umeå nästa vecka, men när det är som tyngst för han känns det som att jag inte vet om vi kan vänta så mycket längre... 


Nu ska jag försöka ladda batterierna inför morgondagens examinationsuppgift. På fredag åker jag till Stockholm för att träffa en av mina bästa vänner :)) Jag ser mållinjen!!!


Låt varje dag bli din bästa!

Jag kan nästan se den..

Jag kan nästan se den och jag kan föreställa mig känslan då jag kliver över den... Måtte jag bara inte snubbla. 


Mållinjen är i mitt blickfång, hela min kropp fylls av lycka över tanken av att snart få kliva över den... Oron fyller min hjärna, vad händer om jag inte fixar tentan i matematik? Tänk om jag aldrig får ta ut min efterlängtade examen och aldrig får möjlighet att kliva in i det yrke som jag älskar mest av allt? Ingenting är omöjligt så det är klart jag kommer fixa det, det är ju det här som jag är ämnad att arbeta med. Även om det kommer att ta mer än en tenta att fixa matten så kommer jag att fixa det och jag kommer att få min examen!


Snart är jag där! Det känns helt galet underbart, spännande, pirrigt och roligt :)) 


Låt varje dag bli din bästa!

Mina asfaltsdojjor

Det vackra vädret har gjort att asfalten har börja visa sig... så idag fick mina slitna ben vila från orienteringsskorna och mina asfaltsdojjor fick åka på. Jösses vad skönt det var för fötter och ben. Jag har känt av min hälsena ett bra tag, vilket jag har koppla det till de många hårda passen i stumma orienteringsskor. Min teori om det visade sig vara korrekt,  det var helt underbart med skor med lite mer dämpning :))


Passet startade strax efter 0730 i strålande väder i motvind och slutade strax efter 0930 i medvind. Ännu en söndag var det jag och P3 som gjorde sällskap. Mitt fokus det här passet var att det verkligen skulle vara distans  i "prat-tempo". Det är så lätt att springa för fort när man är ensam. Men jag njuter samtidigt av min ensamhet, att få några minuter som bara är helt mina och ger mig möjlighet att ordna upp sådant som jag är stressad över. Det är märkligt, det där med träning, man kan vara hur stressad som helst och ha många uppgifter som nästan känns omöjliga att få till. Men efter ett pass då jag fått tid att reda upp mina tankar förvandlas det som innan kändes så stort till en "hur kunde jag oroa mig för det här uppgift".


Fast tyvärr återkom min oro nu ikväll... Hur rackarns ska jag lyckas få ordning på mina matematikkunskaper till nästa vecka tenta??  När jag väl lärt mig en sak, har jag hunnit glömma en annan. Hoppas att det beror på att jag är trött...


Låt varje dag bli din bästa!

Plötsligt händer det

Mitt i all stress och oro händer det även en massa spännande, pirriga, nervösa och roliga saker. Det ena låter jag än vara osagt, men det är en dröm som helt plötsligt finns inom räckhåll... kanske är det detta som kallas ödet och att allt har haft en mening? Även de låter jag vara osagt, men chanser får man inte de tar man... och denna chans/möjlighet ska jag försöka att fånga :))


Det andra är att jag med min studie kommer att gå upp på avancerad nivå. Min handledare har förespråka det, hon har till och med kontakta studievägledaren för att hon anser att det är fel att jag inte fått möjligheten att välja vilken nivå som jag vill skriva på. Enligt studievägledaren har det aldrig hänt att en handledare förspråka att en student ska få skriva på en högre nivå. Han menade att vad jag än bestämmer mig för ska jag ta med mig att jag onekligen gjort ett bra intryck och att om en handledare till och med tar sig tid att ringa studentens studievägledaren är studenten väldigt bra. Hur coolt låter inte det där?? Ja, det är något jag verkligen känner mig stolt över. Att det sedan inte kommer att betyda något i den "riktiga" arbetsvärlden känns mindre viktigt...


Idag blir det räkna matematik, äta lunch ute i solen, träna, pussas med familjen och träna.


Vårvintern är här och det är så underbart!!


Låt varje dag bli din bästa!

vad händer

Ja, vad händer... har häcken full så det är svårt att hinna med några rader här. Det känns som att när jag väl får ett litet hål för bloggen har orden och formuleringarna tagit slut.


Träningen det blir av, ibland måste jag dock våga släppa den för att hinna med barnen och plugget. Men jag ser ljuset i tunneln, endast 12 dagar kvar av den tuffaste studietiden i mitt liv!!  :)) I går lyckades jag på min träning få till 4 minuters intervaller i både rejäl motvind och kraftig medvind. Nöjd! Jag har tänkt bjuda på några bilder från min träning i helgen, men lyckades inte få över dem... så de kommer en annan gång.


Trött efter en hel dag på skidor och en bra urladdning på träningspasset försökte jag sedan ta tag i att lära mig mina brister till tentan i matematik... Var nog lite för trött i huvudet för att det skulle vara effektivt. Slutade med att jag mest blev gnällig och irriterad... 


Så det som händer här är en blandning av skidåkning på dagarna på skolan, träning, missnöje över att jag inte kan komma ihåg matematiken som jag lärde mig för 15 år sedan och därmed måste repetera nästan allt, oro för grodungen, dåligt samvete för att studierna tar så mycket av min tid med barnen, lite skrivande på mitt examensarbete, mycket av intressant och spännande läsning i de område som jag valt att göra min studie. Ja, det är vad som händer just nu... önskar att dygnet hade några fler timmar alternativt att man i perioder kunde hoppa över sömnen.


Sedan är jag verkligen så glad för min tonåring som blev bästa kille på hans skola i teknikåttan. Enormt!! Ni som vet, förstår hur enormt stort det är!!!


Fortsätter att försöka göra varje dag till den bästa och samtidigt simma lugnt :)

så kom den...

Jag har väntat på den och i dag låg kallelsen till grodungen i brevlådan. Jag vill bara gråta, det kommer inte att vara en trevlig upplevelse..... önskar så att grodungen inte skulle behöva gå genom detta. 


Jag hoppas att vi ska få möjlighet att träffa och umgås med några vänner i Umeå när vi ändå kommer ner... så besöket kanske inte enbart kommer att bestå av tårar och oro.....


Just nu känns det som att musten helt gick ur mig. Det informationsbrev som följde med var såklart väldigt detaljerat och jag kan bara tänka på hur ska jag göra för att vårt lilla hjärta inte ska behöva genom gå detta. Fast jag vet att det bästa är att vi gör som läkaren säger och att de aldrig, aldrig skulle göra en undersökning av detta slag om de inte fann det nödvändigt, så vill jag bara fly....... Men som sagt, det bästa alternativet är alltid att fäkta så det är bara att bita i och tänka på varför han måste genomgå undersökningen. Är glad över att mannen har hunnit hem från Norge innan det är dax, hade inte varit roligt att åka på det här utan honom vid min sida.


Låt varje dag bli din bästa!