Alla vi som är gift med en som arbetar inom försvaret vet om att det kommer perioder som innebär att de är borta mest hela tiden. Jag kan bara tänka mig hur det är för dem som har sin make/maka på utlandstjänst. Då det även innebär att det finns en hemsk verklighet att oroa sig för.
Ingenting är omöjligt... Men just nu har jag ingen aning om hur vi ska lyckas ro i land det här skeppet. Jag vet att jag inte är ensam om att känna så här och att det finns de som har det långt mycket värre än vad jag har. Men nu är det mycket... Borde kanske försöka ta mig ut på en träningsrunda för att få ordning på tankarna och få ny energi för att orka dra vårt skepp.
Mannen åker tidigt, tidigt imorgon och just nu vet jag inte hur jag ska lyckas rodda allt... Tur att jag vet att ingenting är omöjligt. Imorgon känns säkert allt bättre igen...
Låt varje dag bli din bästa! <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar