Mycket ska hinnas med på en dag

Igår var en dag med många olika uppdrag... Dagen började med examination som var väldigt annorlunda. Vår examinator hade så mycket annat att stå i att han kom för sent, pratade i telefon under redovisningarna och ibland var han inne i klassrummet och vid många tillfällen var han inte det. Lektionen började med att han berättade vad vi skulle redovisa och vad han ville att vi skulle få med. Jag kände hur irritationen steg inom mig, om man har en muntlig examination tror examinatorn att man som student inte har förberett sig???!! Skandal, säger jag! Nå, väl vi gjorde det vi planerat att göra... Och hur det gick är svårt att veta eftersom examinatorn inte gav någon feedback. Men vi var nöjda och kände att vi fått fram det vi ansåg vara relevant för åhörarna.

På lunchen fick jag samtal från förskolan, liten hade blivit sjuk och pappan svara inte i telefon. Kände återigen hur irritationen steg i kroppen... Hur kan pappan välja att inte ta med telefonen med på sin fys när han vet att jag har examination och ingen bil! Fick ta hjälp av en vän som ringde hennes man som i sin tur fick i uppdrag att leta reda på min man... Tack för hjälpen! Ni kan ju gissa om min man hörde en glad röst när han tillslut ringde upp mig.

Eftermiddagen spenderades på stan med en god vän i väntan på Vårruset. Underbart att bara kunna strosa och skratta lite på stan.

Löpningen... Besluta mig för att ställa upp trots förkylning. Vill påpeka att jag aldrig har ställt upp i detta lopp tidigare, så jag var inte riktig insatt i spelreglerna. Plikttrogen som jag är placera jag mig ganska långt bak i fållan för löpning under 30 min. Jag vill ju inte riskera att vara ivägen för de som ville springa fort... Då hade jag ingen aning om att det var ganska många som inte brydde sig om de olika fållornas betydelse. Så när starten gick kände jag ännu en gång hur irritationen steg i kroppen och den här gången så mycket att jag nästan hade kunna vara otrevlig... Alltså det är inte kul att börja en tävling med att nästan gå de första 500 meterarna för att det finns ett stort antal av dessa kvinnor som har placerat sig i löp-fållan som egentligen är promenerare... Så det första två kilometrarna vart i ett mer små-lunkade. Efter det kunde jag lägga mig på en inte för ansträngade nivå men lagom med tanke på min förkylning. Passerade mållinjen efter 22.52... men är glad att jag inte var i någon toppform och att denna tävling inte var något av mina huvudmål, för då hade jag nog blivit galen.

Väl hemma var det bara att kasta sig i duchen för att sedan åka till akuten med lilla grodungen som hade krupp. Där blev vi i två timmar med olika behandlingar för att få bukt på besvären... Vid 01 låg jag i min säng och läste Utemagasinet samtidigt som jag lyssnade på hur besvären för grodungen lättade.

Mycket ska hinnas med på en dag!

Låt varje dag bli din bästa!

Häjn gick sådär...

Dagens orienteringstävling var i Piteå på havsbadet. Grodungen var den yngste deltagare de någonsin skådat och han hyllades  av speakern samt publik då han "rusade" mot mål... Det blev en sådan uppståndelse att vår lille grodunge nästan tyckte det var lite läskigt, så fem meter från mål fundera han på att strunta i målgången... Men efter ett noga övervägande beslutade han sig tillslut för att springa över mållinjen.

Själv är jag förlyld så efter lite bollande med mannen om att starta eller inte starta beslutade vi oss för att jag skulle ta grodungen på ryggen, för det skulle hindra mig från att löpa. Med facit i hand var det kanske inte ett så bra beslut... Innan vi ens hade tagit oss till starten började grodunge att ge ifrån sig lite protester. Att ha en grodunge som är missnöjd på ryggen samtidigt som man försöker att få ordning på kartan, hitta kontroller, hålla räkningen på stigar och hålla reda på vilka kontroller man tagit var inte en lätt uppgift för ultramamman... Vips hade jag gått för långt, hoppsan så hade jag glömt om jag varit till en kontroll eller inte och poff så trodde jag att jag letade efter kontrollnummer 88 när jag egentligen skulle till 67... Efter att ha letat nr 88 i 20 minuter och besökt kontroll nr 67 tio gånger för att konstatera att det stog fel nummer lykades jag få fram lappen med kontrollangivlserna som visade att det var 67 jag sökte... Den hade jag spikat om jag inte fått för mig att det var nr 88 jag leta.... Snacka om förvirrad! Ursäktar mig med att det är inte lätt att fokusera med en skrikande grodunge på armen. Ja, jag var tvungen att bära honom för han var så arg och less på att sitta på ryggen... Kommer nog att överväga nästa gång det kommer på tal om att ta med honom ut på orienteringsbanan ;) Antar att jag inte behöver säga att jag även denna gång var sist, men den här gången kom jag i alla fall i mål. För jag hade tagit den där kontrollen som jag var helt säker på att jag glömt... Gulliga godungen som efter förra helgens tävlingar fått för sig att kontrollerna heter Mumin lykades hitta en av våra kontroller före mig genom att ropa och peka: mamma, dä ä mumin. Mumin mamma!! Mumin!

Det är bara att ta nya tag nästa gång... Träning ger färdighet!

Morgondagens vårruset är det ännu oklart om jag kan vara med i, är så sjukt förkyld! Typiskt!

Låt varje dag bli din bästa!

Negativt är positivt :)

En knöl i min ljumske har fyllt min kropp av oro de senaste veckorna... Läkarnas osäkerhet om varför jag fått en cysta där och att jag gjorde något som aldrig är bra att göra, googla, har inte minska min oro.  Att jag sedan hade oturen att träffa på en läkare vid namn Johan som hade nog med sitt ego, minskade inte heller direkt min rädsla... Att få en knöl där jag har min är inte ett bra ställe, om det visar sig vara en knöl av det sämre slaget.

Fy, tusan vad rädd jag har varit! Jag har varit så rädd att jag inte kommer att få uppleva mina barns uppväxt, att jag inte kommer att få åldras tillsammans med min man och skratta med mina vänner, att jag aldrig kommer att få arbeta som lärare och se de delar av världen som jag så gärna vill besöka som inte har hunnits med... Det är inte lätt att fortsätta att vara positiv och att inte tänka negativa tankar när besked av dessa slag knackar på dörren.

Men dagens läkarbesök gav besked om att de prov som jag hittills lämnat visat negativt på lymfom, vilket är sååå positivt!! :) Har lämna ett till prov för att helt utesluta denna agressiva form av cancer, men det är inget som jag längre behöver eller känner oro för. Sedan har jag fått en remiss till ultraljud för att få reda på vad och varför den är där... Men som sagt den  är inget att oroa sig för längre... Snacka om att Ultramamman kommer att sova gott i natt. :) :) 

Låt varje dag bli din bästa!

Mitt år 2011??

I början av 2011 skrev jag här på min blogg att detta år skulle banne mig bli mitt år... Jag kan nu avslöja att början på det här året kanske inte riktigt blev som jag önskade. Det ena har avlöst det andra... Nu väntar jag på besked, ett besked som jag hoppas är positivt för mig och min familj.

Jag har bestämt mig för att skita i att detta år skulle bli mitt år och istället fokusera på att varje ny dag ska bli min bästa dag!

Varje dag ska bli min bästa dag!

Lev å må!

Orienteringsträning

Gårdagens orienteringsträning gick super! Fokuserade på att sänka farten, att läsa in mig på kartan och att ligga steget före i kartläsningen. Lyckades uppnå en bra utveckling, men sjävklart var några vägval inte det bästa när jag analyserade mina vägval efter träningen. Men jag är nöjd med min utveckling och räknar inte med att bli en grym orienterare efter två träningstillfällen.

Träningen igår bestod av nästan 2km uppvärmining, vilket passar mig och min vad perfekt!Efter det är både jag och vaden redo när träningen kör igång. Huvudträningen var en sprintbana på strax över 2km. Sedan var det styrketräning med fokus på bålstabilitet, ni kan ju gissa om Fru Ultramamma har träningsvärk i magen, ryggen, axlarana och bröst... Jag har verkligen varit en riktig latmask med styreövningar sedan vi fick grodungen! Verkligen dax att ta tag i den biten, som blir allt viktigare med stigande ålder för att undvika skador. Avslutningen var en lek och löpning 1km.

Orientering! Vilken underbart rolig sport!!
Lev å må!

Karl, vad ska du göra?

 - Karl, vad ska du göra? frågar fröken på förskolan.
-  Varv, svara Karl samtidigt som han visar med armen vad han har tänkt göra.
- Hur många varv ska du springa? frågar fröken.
Karl svarar med att visa alla fem fingrar. Sedan ger han sig iväg på sin löparbanan på förskolans innergård och där springer han varv, på varv, på varv... Att "inga" är det roligaste han vet.

Det ska börjas i tid, det som krokigt ska bli!

Eftermiddagen och kvällen har bestått av fina bilder och underbara historier från tonåringens upplevelser i Danmark och Legoland. Det är så underbart att familjen är samlad igen.

Lev å må!

Bjuder på en blandning av tankar...

Jag har idag beslutat mig för att litteraturtentamen kommer att få vänta till hösten... Detta känns som ett främmande och konstigt beslut, för jag är en kämpe som en vän till mig skrev. Jag är en kämpe som biter mig fast och sällan ger mig, därför känns det konstigt att jag nu bestämt mig för att inte kämpa mig genom denna tentamen. Beslutet är grundat på att jag vet att jag förmodligen har bättre chanser på ett högre betyg om jag skriver i höst och jag vill även känna att jag gjort mitt bästa i den andra kursen som jag läser, men det främsta skälet är min hälsa. Så, så får det bli... Jag är ju varken den första eller sista som skriver en omtenta.

Njuter av att vi lyckas flytta grodungens "god-natt-tid" till ca 1930, så underbart att få mer tid tillsammans. Igår kunde mannen och grodungen hänga med på min orienteringsträning. Grodungen älskar verkligen att vandra och springa i skogen efter stigar och upptäcka allt spännade som naturen kan erbjuda. Utvecklingen går så fort nu, det kommer nya ord varje dag... I dag har grodungen pratat om diket, hålen under vägen (vägtrumma) och att han misstänker att "Morran" från Mumintrollen bor i dessa hål. Helt galet gulligt!

Träningen... Orientering!! Vilken grej! Igår var första gången som jag saknade min plusklocka sedan min överträning, hade verkligen varit skoj att kunna få lite siffror på den träningen. Jag fick kliva med de duktiga fast jag är nybörjare, kanske för att de vet att jag har kondition eller för att det förstod att jag skulle fixa den bana. Jag är super nöjd, dock gjorde självklart några misstag och när en av de bättre sprang om mig hängde jag på dennes rygg till nästa kontroll... Fick verkligen stålsätta mig när vi kom fram till kontrollen för att inte fortsätta att hänga rygg. Jag har ju inte börja träna orientering för att springa efter en rygg utan för att jag vill lära mig göra rätt vägval. Det gör man inte om man springer efter de andra! Så när vi kom fram till kontrollen stanna jag för att släppa henne en bit... men det var svårt, för de där hornen som växer ut är svåra att kontrollera ;)

För övrigt tycker jag att träningen har börja flyta på ganska bra. Förra veckan var första veckan sedan vaden gick sönder som jag endast behövde en vilodag och många av dagarna kunde jag köra dubbla pass... Framsteg! Dock är ju passen långt ifrån sålånga som de var på den tiedn som man nästan inte gjorde annat än att träna.

Är så glad att jag är i en så bra grupp på skolan. Dessa tre tjejer som jag lärde känna i vintras har verkligen fått följa med i allt som hänt mitt liv denna termin... Är så glad över att de var just ni som jag lärde känna. Tack! Ni är guldvärd!

Tio dagar kvar till sommarlov och tio veckors ledighet! DE NI!!!

Det var verkligen en saligblandning... men så kan det bli ibland.

Lev å må!

Rädsla

Livet är det som sker just nu... Alla pratar om hur viktigt det är att leva idag och inte imorgon. Men hur många kan skriva under på att de lever sina liv i nuet,  hur många kan skriva under på att de inte funderar i termer som imorgon, nästa vecka, nästa månad, till sommaren, till hösten och nästa år.

Jag har fått mitt uppvaknade och jag kommer att prioritera om... Det betyder inte att jag kommer sluta att drömma och planera. Men det som är viktigaste för mig, att få vara tillsammans med dem jag älskar, kommer aldrig mer att komma i andra hand. Jag hoppas att denna påminnelse stannar där den är just nu... För jag känner att jag har lärt mig en stor läxa om livet. Självklart är jag rädd, rädd att denna påminnelse inte stannar där den är, utan utvecklas till något som jag inte önskar någon.

Lev idag... imorgon kan det vara för sent!

Lev å må!

Snabba lätta fötter, vårt lilla monster

Grodungen kommer att bli farlig i framtidens löpartävlingar. I en lekpark väljer han att springa upp och ner för kullen samtidigt som han tjuter av lycka. På vår promenad till lekparken fixar han inte att gå, utan måste springa hela vägen. Ni som vet var vi bor, vet att det är en liten bit till "den andra lekparken". På vägen tillbaka springar han oxå hela vägen och nu vägen genom skogen förbi dagis... snabba lätta fötter, vad ska detta bliva??!!

Inför vår fjälltur var vi väldigt oroliga för grodungens mat och hur vi skulle gör med den... Eftersom vi åker skidor och bor ute på fjället, kräver det att man tänker till. Det finns ingen affär att vända sig till om man glömt något. Till slut kom vi fram till att barngröt med sylt till lunch skulle nog vara det bästa alternativet för Karl, medan vi skulle kunna äta frystorkat... Ok, barngröt med sylt som lunch är ingenting som jag skulle servera hemma, men när man ska ut på fjället måste man tänka både på näringsinnehåll och vikt... Ni kan ju gissa om grodungen ville äta gröt med sylt... När vi serverade det, rynkade han på näsan och vred bort huvudet samtidigt som han dök ner i den frystorkade maten som besod av allt från Pasta Provance, chili con carne, oxgryta mm.

Vad håller vi på att uppfosta för ett monster? ;)

Lev å må!

Har vågat kliva utanför min referensram :)

Få inlägg här just nu... att blogga ligger inte på prio-listan. Jag har äntligen vågat ta klivet att bli medlem i en orienteringsklubb, det är tackvare en kurskamrat till mig :) Det känns som att efter min pension i multisport så är orientering ett naturligt val för att göra träningen rolig, jag är ju ingen asfaltsnötare utan en som gillar skog, blöta myrmarker, lera upp till knäna och kuperat. Även om jag just nu pga min vad har lite svårt med både kuperad och obanan terräng. Men om jag sköter uppvärmning och vadträningen så tror jag att den kommer att fixa det. Det känns verkligen som om jag tagit ett steg vidare i min träning :)

Många brukar fråga mig, hur hinner du träna? Planering och diciplin är grunden samt att skippa allt som kan tänkas få dig att fastna i tv-soffan. Jag tittar bara på nyheterna, sporten (ibland) och när jag och tonåringen har vår massage-stund.  Just nu när det är lite extra tight så blir det mycket "stockholms-tänk", vilket innebär transportlöpning till och från skolan i olika varianter. Det funkar, men är ingeting som jag tycker är optimalt för mig... Längtar efter mitt sommarlov då jag får tid att träna som jag önskar. Dock är det ju så, att den bästa träningen är ju den som blir av och när jag springer till och från skolan hinner jag ju även med träningen :)

Lev å må!