Seger Icebug 24 mixklass

Säsongens mål, Icebug 24, är nu genomförd... Resultatet blev 1:a plats i mix och totalt 10:a av 50 startade lag. Jag är självklart nöjd med resultatet, men det jag är mest nöjd med är att jag lyckades toppa formen och prestera mitt bästa för dagen. När jag gjort Icebug 24 förut har jag inte riktigt kunna fokusera och göra mitt bästa utifrån mina förutsättningar.  Förmodligen är det alla tävlingsstarter i orientering som lärt mig att fokusera på rätt saker inför en tävling. Jag kände redan tidigt i sommar att jag kunde hitta fokus inför tävlingar på ett helt annat sätt.

Torsdag; Dagen före start, dagen då kartorna delades ut och vi planerade våra vägval. Jag kände mig seg och gäspade hela tiden, men samtidigt lugn och fokuserad på att använda min kapacitet till att göra mitt bästa. Jag vet av erfarenhet att seghet och gäspande inför en tävling brukar vara goda tecken på att kroppen spara sig inför en prestation...


Fredag klockan 1400 gick startskottet, vår plan var att hålla vårt tempo och inte ryckas med i "starthetsen". Vi tågade i väg som två starka lokomotiv uppför tävlingens inledande slänt bland lagen i täten, utan en känsla av att vi dragit på för hårt eller att vi dragits med i det som händer med de flesta när startskottet går. Vi tågade i det tempo som vi hade planerat, tävlingen kändes som vår och vi kunde följa vår plan ända till vi blev fångade av tät dimma och storm upp på Murtsetoppen. Toppen var dessutom täckt av stora snöfält som gjorde att sikten blev ännu sämre. Det var längesen jag var så rädd och så vilse. På vägen ner kom vi helt fel i dimman, vilket gjorde att vi kommer ner för fjället på norra sidan istället för den södra. Sedan gjorde vi en sväng upp mot en platå, men kom fel igen och hamnade tillbaka på den norra sidan. Då ville jag bara avbryta tävlingen och gå in i en nödstuga som vi befann oss bredvid. Jag ville krypa in där för att tända en brasa, bli varm, äta mat och sedan gå hem. Men som tur var tillät inte mannen mig att slappna av, utan han ignorerade mina skakningar av kylan och mina trötta bedjande ögon och sa: 
-Kom igen, nu går vi! Nu vet jag var vi är. Vi ska bara upp 70 höjdisar, sedan är bäcken där på andra sidan.
Det tog oss 5 timmar att komma upp och ned för Murstetoppen! Snacka om att vi lärde oss att det är bra att ha en plan, men att det även är viktigt att kunna vara flexibel i sin plan.


Vid målgång kände vi oss ändå nöjda med att vi gjort vårt bästa. Våra kroppar upplevde vi starka och vi var även nöjd med att vi hade kunna använda vår kapacitet. Men med tanke på den tid som försvann på toppen kollade vi inga resultat vid målgången. Vi antog att tiden på toppen hade kosta för mycket. 


När vi vaknade till liv innan banketten kollade mannen in på resultatlistan och sa:
- Du, Malin, det ser ut som att vi vann!


Ja, jösses... det blev en seger i mixklassen! Tänk om... ja, om inte om fanns ;)


Tusen tack till Andreas Strand för dina värdefulla tips förra året! Det var de som gav oss segern!


Låt varje dag bli din bästa!