I´m back

Många förändringar de senaste månaderna har gjort att det inte funnits kraft att skriva några rader. Men nu ä ja tibax!

Vi har hunnit med tre flyttningar, mannen har bytt jobb från Försvarsmakten till Lappland resort och jag har hunnit med en förändring i min tjänst. Just nu undervisar jag i Ma, No, Teknik och idh år 7-9 samt är ansvarig för fritidsverksamheten. Det är helt galet vad vi har haft medvind i vårt liv ! Som gräddan på allt fick jag i veckan delta på NOAKsdagen för att ta del av en utmärkelse jag erhållit för mina studier vid LTU i form av pedagogpriset. 

"Pedagogikpriset - Malin Kristoffersson
Malin Kristoffersson har under sin utbildning till i idrott för yngre elever visat att hon på ett föredömligt sätt kan omsätta vetenskapliga rön och beprövad erfarenhet till undervisning i idrottshallen/klassrummet. Hon har visat på kunskap, förståelse och en ambition som uttrycker hennes stora respekt inför den läraruppgift hon har framför sig. Nämligen att utveckla små barns lärande.
Baserat på Malins ambition och kunnande kommer hennes elever att ha goda förutsättningar att få en lyckosam start under de första skolåren, och en kunskapsbas att bygga vidare på genom skoltiden.
Akademien anser att Malin Kristoffersson vara en värdig mottagare av pedagogikpriset."
(www.noak.org)

Träningen är i full gång... ja, jag har väl inte riktigt än landa i det nya livet. Men känner ändå det börjar finnas lite rutiner. Säsongens mål och delmål är i alla falla planerade :)

Förra årets mål 2012: "Det blir så bra som det blir!" Kommer självklart att vara även 2013 mål, för ett så bra år som jag haft det här året... ja, jösses! Allt från topp med både idrottsprestationer och studier till drömjobb på Abisko skola och ett liv i fjällen!

Allt har verkligen en mening... Januari 2011, då hade jag ingen aning om att den sorg och smärta som vi då gick genom ändå skulle kunna utvecklas till något bra. Efter regn kommer alltid solsken. 

Lev å må!

Seger Icebug 24 mixklass

Säsongens mål, Icebug 24, är nu genomförd... Resultatet blev 1:a plats i mix och totalt 10:a av 50 startade lag. Jag är självklart nöjd med resultatet, men det jag är mest nöjd med är att jag lyckades toppa formen och prestera mitt bästa för dagen. När jag gjort Icebug 24 förut har jag inte riktigt kunna fokusera och göra mitt bästa utifrån mina förutsättningar.  Förmodligen är det alla tävlingsstarter i orientering som lärt mig att fokusera på rätt saker inför en tävling. Jag kände redan tidigt i sommar att jag kunde hitta fokus inför tävlingar på ett helt annat sätt.

Torsdag; Dagen före start, dagen då kartorna delades ut och vi planerade våra vägval. Jag kände mig seg och gäspade hela tiden, men samtidigt lugn och fokuserad på att använda min kapacitet till att göra mitt bästa. Jag vet av erfarenhet att seghet och gäspande inför en tävling brukar vara goda tecken på att kroppen spara sig inför en prestation...


Fredag klockan 1400 gick startskottet, vår plan var att hålla vårt tempo och inte ryckas med i "starthetsen". Vi tågade i väg som två starka lokomotiv uppför tävlingens inledande slänt bland lagen i täten, utan en känsla av att vi dragit på för hårt eller att vi dragits med i det som händer med de flesta när startskottet går. Vi tågade i det tempo som vi hade planerat, tävlingen kändes som vår och vi kunde följa vår plan ända till vi blev fångade av tät dimma och storm upp på Murtsetoppen. Toppen var dessutom täckt av stora snöfält som gjorde att sikten blev ännu sämre. Det var längesen jag var så rädd och så vilse. På vägen ner kom vi helt fel i dimman, vilket gjorde att vi kommer ner för fjället på norra sidan istället för den södra. Sedan gjorde vi en sväng upp mot en platå, men kom fel igen och hamnade tillbaka på den norra sidan. Då ville jag bara avbryta tävlingen och gå in i en nödstuga som vi befann oss bredvid. Jag ville krypa in där för att tända en brasa, bli varm, äta mat och sedan gå hem. Men som tur var tillät inte mannen mig att slappna av, utan han ignorerade mina skakningar av kylan och mina trötta bedjande ögon och sa: 
-Kom igen, nu går vi! Nu vet jag var vi är. Vi ska bara upp 70 höjdisar, sedan är bäcken där på andra sidan.
Det tog oss 5 timmar att komma upp och ned för Murstetoppen! Snacka om att vi lärde oss att det är bra att ha en plan, men att det även är viktigt att kunna vara flexibel i sin plan.


Vid målgång kände vi oss ändå nöjda med att vi gjort vårt bästa. Våra kroppar upplevde vi starka och vi var även nöjd med att vi hade kunna använda vår kapacitet. Men med tanke på den tid som försvann på toppen kollade vi inga resultat vid målgången. Vi antog att tiden på toppen hade kosta för mycket. 


När vi vaknade till liv innan banketten kollade mannen in på resultatlistan och sa:
- Du, Malin, det ser ut som att vi vann!


Ja, jösses... det blev en seger i mixklassen! Tänk om... ja, om inte om fanns ;)


Tusen tack till Andreas Strand för dina värdefulla tips förra året! Det var de som gav oss segern!


Låt varje dag bli din bästa!

Förändringar...

Vissa människor upplever en större rädsla inför förändringar än andra. Vi har dem i vår omgivning som har åsikter om att vårt val att följa vår dröm om ett liv i fjällen är både märkligt, överilat och hastigt. Det finns även de som väljer att ta avstånd från oss.


Vårt beslut är vårt och vi kommer inte att låta oss påverkas av olika människors rädsla inför förändringar. Beslutet är varken överilat eller hastigt, vi har diskuterat om detta inom vår familj nästan varje dag sedan jag sökte tjänsten i mars nu i år. Vi vill testa, följa vår dröm, om det visar sig att det inte är rätt finns vägen tillbaka kvar. Ja, inte huset då, men det är ju bara ett hus. En sak som vi har format till vårt men när vi lämnar det så kommer det inta andas vårt, utan det kommer att få ny prägel av nya ägare.


Vill samtidigt säga att vi är oerhört tacksam för de som vi har i vår omgivning som visar oss sitt stöd i detta beslut. Till er vill jag säga; Ni är alltid välkommen till oss i underbara Abisko! En kort vacker tågresa på 4½ timme så står ni utan för vår dörr och vi ska visa er varför vi väljer ett liv i fjällen. Jag vet att ni redan vet varför, att det är därför ni kan visa ert stöd och säga era uppmuntrande ord. Tack! <3


Vi väljer detta för att det är de livet som vi brinner för samtidigt som jag även ska få möjlighet att arbeta med mitt drömjobb. Jag säger det igen: " Chanser får man inte, de tar man"!


Låt varje dag bli din bästa!

Kanske det här är den bästa uppladdningen?

Nästa fredag står jag och mannen tillsammans på startlinjen, Icebug24. I år kör vi en helt annorlunda uppladdning i form av kroppsarbete, mycket skratt och goda middagar tillsammans med underbara vänner <3 Ja, självklart klämmer vi in några träningpass där mellan. Kanske är det här den bästa uppladdningen??!! 
Det lär visa sig nästa lördag kl 1400 ;)


Jag är så oerhört tacksam för de fina människorna som vi har omkring oss <3 Ni är så värdefulla. Jag vill att ni ska veta att min  hjälpande hand finns alltid utsträckt till er <3


Låt varje dag bli din bästa!

Träning och rensning

Har man inte rensat på åtta år så blir det några sopsäckar... Imorgon är den stora "köra-bort- skrärp-dagen", vilket innebär att idag har det varit den stora "rensar-dagen". Förutom rensning i garderober har vi idag även hunnit tvätta huset med rotborste, kökssvamp och såpa samt rensa i rabatter. Snart är huset redo för fotografering och försäljning!


Dagens träning blev backintervaller i skyfall på Pagla och Vittjärvsberget, blev ca 600 höjdisar. Eftersom jag hade glömt mina löparkläder i Överkalix fick jag träna i mega stora shorts. Tur att jag var ensam, för de blöttunga shortsen åkte av mig hela tiden. Jag fick verkligen uppleva hur det känns för de som har "häng-brallor".Träningen gick sådär, jag vet inte om det är stressen runt husflytten som påverkar mig eller vad det är? Men jag gav i alla fall inte upp, jag gjorde den träning som jag planerat även om både huvud och ben var tunga idag. Det är bara att ta nya tag imorgon :)


Låt varje dag bli din bästa!

Vackra Överkalix

Nästan två timmar distanspass tillsammans med mannen, det är ju inte så ofta som vi nu för tiden har möjlighet att träna tillsammans.Det är verkligen så härligt att träna med min man <3 Tack mamma och pappa för att ni var med grodungen!


Gårdagens träningsbana bar stor inspiration från träningslägret som jag var på förra veckan, det enda som skilde sig var egentligen att vi startade hemifrån mamma och pappa och en liten extra sväng. Banan bestod av mycket stig och backar samt lite myr, grusväg och asfalt. Farten var helt okej och jag var riktigt trött efter. Ja, erkänner att jag känner en viss oro inför Icebug 24 om två veckor och att tankar på att när vi gjort två timmar i Hemavan har vi  endast 22 timmar kvar dök upp i min hjärna ;) Jag tycker att jag tränat bättre i år än förra året, men ändå känner jag mig i sämre form, hur hänger det ihop?? Jag håller tummarna för att detta bara är ett tecken på att jag är på väg mot toppform.


Just nu är det marknadstider i vackra Överkalix. Så igår kväll var jag förälder på byn, allt gick lugnt till igår. Men jag tror det kommer att vara mer folk i rörelse imorgon samt att det är ungdomsdisco, så det blir en natt som förälder på byn i dag oxå. Eller natt, å natt, min tonåring ska vara hemma 23, så det är inte direkt natt ;)


Låt varje dag bli din bästa :)

Att en rygg att jaga kan göra så mycket

Dagens träning var tempointervaller. Med all spänning inför det nya livet som vi håller på att förbereda oss för  kände jag mig  innan träningen lat, osugen och på fruktansvärt dåligt humör. Sedan kände mig inte alls sugen på asfalt, men rädslan för björnen gjorde att det ändå blev det.


Det gick tungt i början, inte i benen men i huvudet. Men på vägen tillbaka såg jag plötsligt en rygg av en löpare långt, långt borta. Poff! så var hjärnan med och benen kunde trumma på precis under mjölksyratröskeln... Målet blev att försöka jaga ifatt ryggen. Tyvärr vek ryggen av tidigare än jag, så jag klarade aldrig av att gå om... men jag tog in hela tiden :)  Tack du löpar-rygg för att du väckte tävlingsmänniskan inom mig och fick mig att pressa upp mig på den nivå som jag avsåg att springa på under dagens träning.


Låt varje dag bli din bästa!

En fundering om det här med att vara mamma till en liten...

Kliver in på toaletten, sjunker ned på toalettstolen... känslan av att äntligen få... BANK! BANK! på dörren, liten grodunge som skriker:
-Mamma, vad gör du? Jag vill komma in... Dörren är givetvis olåst så att han ska kunna ta sig in på pottan när han behöver.
Grodungen kliver in, lämnar dörren på vid gavel... Jag ropar till mannen:
-Anders, kan du komma och stänga dörren. 
Dörren stängs... Jag försöker förklara för grodungen att även jag behöver få vara ifred när jag är på toaletten (grodungen är nämligen själv väldigt noga med att han ska vara ensam när han uträttar sina behov). Grodungen svara:
-Men mamma jag vill vara med dig. Samtidigt spanar han in spolarknappen och sätter igång med att spola, spola, spola och spola tills det inte går något mer.
Jag inser att jag nog är färdig med mitt toalettbesök.


Hur gör ni som har många barn egentligen, har ni alla barn med er på toaletten?


Låt varje dag bli din bästa!

Vår resa har börja

Resan har börja och alla är med på båten... Huset kommer att säljas och alla kommer att pressa in sig i ettan i Abisko. Vi har gjort ritningar på både tonåringens loft, grodungens lilla "kryp-in" och vår säng. Det kommer att bli compact living på hög nivå :) Jag får bjuda på några bilder när vi är på plats i slutet av augusti.


Nu håller vi tummarna för att mäklaren ska kontakta oss och att huset säljs.


Idag har vi börja rensa och sälja på Blocket och på fejjan. Både jag och mannen är samlare, men nu gäller det verkligen att ifrågasätta varje liten pryl som vi känner att vi kanske skulle vilja spara... vilket hittills oftast har slutat med att vi bestämt oss för att sälja.


Mellan alla flyttankar och familjeaktiviteter hinner vi även träna... så den flyter på i planerad takt. :)

Låt varje dag bli din bästa!

Följ med på vår resa

Då blir mitt drömjobb vår verklighet :) Abisko, vi ska få möjlighet att tillbringa varje dag där vi trivs som bäst. I tisdags och idag har jag och min kära tonåring varit i Abisko för att titta på skolan, hälsa på mina blivande kollegor, tittat på lägenheten, blivit bjuden på lunch och middag av min nya chef och självklart även passat på att hälsa på mina kära vänner familjen Haverskog samt tränat i den underbara naturen.


Så följ med på vår resa,då vi flyttar från vår villa på 180 kvm i den lilla byn på landet vid kusten till en etta på ca 40 kvm i fjällvärlden.


Chanser får man inte, dom tar man!

Midsommar

Midsommar firades i byn på Spon och enligt byns tradition åkte barnen traktor dit. Sedan åt vi picknick med de andra byborna, dansade runt midsommarstången och badade fötterna i älven. Även tonåringen kom till Spon efter en lång och behövlig sovmorgon efter 10 dygn på läger. Visst dök tanken på var vi kommer att firar midsommar nästa år upp ibland under dagen... Förmodligen i fjällen, med snö och dunjacka ;) I år blev det med röda byxor, en tunn tröja och kofta.

Vi har även passa på att nyttja tillfället att få träna tillsammans, jag och mannen <3 Det blev ett pass i skogen både efter stig och obanat. Men tyvärr tror jag att jag fått pollenallergi, vilket påverkar min ork. Det måste vara det och inte förkylning/influensa som jag har trott.

Bjuder på några bilder från dagen!

Grodungens allergi

Besök hos läkaren igår med grodungen med anledning av hans allergireaktioner. Det som konstaterades var att han är allergisk men att det i dagsläget inte är någon idé att göra några tester eftersom han just nu är nedsatt. Läkaren menade att förmodligen kommer det att ge utslag på nästan allt och därmed har vi ju inte fått reda på vad han egentligen reagerar mot. Så han ska utredas till hösten då pollen och allt har lugnat sig. Sedan menade han även att eftersom han opererat tarmen nyligt är hela hans immunförsvar nedsatt och därför är han så känslig just.


Så det vi ska göra är att medicinera honom kontinuerligt och undvika frukter och bär med starka färger, starka färgämnen, sådant vi vet har varit utsatt för hård besprutning och undvika pälsdjur. 


Låt varje dag bli er bästa!

Nästan som julafton...

Imorgon kan nästan liknas vid samma känsla som julafton gav när man var liten... Imorgon är dagen som jag får veta om jag står som den lyckliga till den tjänst som jag tror är mitt drömjobb! Om det inte går vägen har jag två! rektorer som väntar på att jag ska ge dem besked om jag är intresserad av den tjänst som de har att erbjuda. Av dessa tre tjänster handlar två om tillsvidareanställning, det skulle vara helt galet underbart att gå direkt från studierna till en tillsvidareanställning :)) ÅÅÅå, jag hoppas så att det är min tur nu! Men hur det än blir, så kommer det att bli till det bästa. Allt har en mening.


Dagens träning var tung och väldigt blöt... Jag gjorde misstaget att inte tvätta bort mascaran. Tur att jag sprang i obanad terräng ;) Förkylningen/influensan/eller vad det nu är, som plötsligt kom i början av veckan vill inte riktigt släppa greppet. I tisdags hade jag feber, men det har jag inte längre men kroppen är inte pigg. Nåväl, jag hoppas att den ska vara i perfekt form på tisdag då jag gör säsongspremiär i D35 långbana. 


Låt varje dag bli din bästa! <3

Sommaren kom till byn

Så kom solen och värmen till Norrbotten. Jag har bott hela mitt liv i norra delen av Sverige, men alltid är känslan den samma... Det säger bara Pang! så är sommaren här, från långkalsonger och mössa tidigare i veckan till bikini. Det är coolt! Dagen idag har vi spendera hemma i byn tillsammans med goda grannar och deras barn. Men vi har även pyssla på gården, planterat några blommor och tränat. Tack Liselle för blommorna! 

På vår lilla gata bor det 22 barn! Så om man är sugen på att leka tillsammans med en kamrat är det bara att kliva ut genom dörren :)

Här bor vi :)

 Just nu är cykling väldigt skoj...

 ...och det går bra att göra tillsammans även om det är ganska stor åldersskillnad

 Lekparken bredvid vårat hus är oxå rolig 

 Vad vore jag utan vår älskade vagn? 

-OTRÄNAD! :)

 Springa på ängar...

 och plocka blommor är oxå mysigt :)

 Grodungen in action vid plantering av blommor...

råkade hitta kameran och lyckades med att fånga mig på bild. Grodungens första fotografi :))

Nu har vi äntligen fått hem vår pappa som nu har fått semester. Imorgon får vi åka till Strömsund för att hälsa på vår älskade tonårig som befinner sig på konfirmationsläger.

Låt varje dag bli din bästa!

Rickard & Heidi - Svalbard maj 2012

Bilder av de dagar som vi hade möjlighet att delta på i samband med vigseln mellan kusin Rickard och hans Heidi.


Dagen före den stora dagen, skoterutflykt till en nedlagd gruvstad

 Glass på stan på promenaden hem till lillebrors lägenhet

Bästa polarna är redo för "get-togheter fest" på Kroa

 Underbar middag på Kroa

 Bästa polaren och gästvänliga Carro

 När de andra grabbarna fortsatte till svensexa stupade grodungen

 Den stora dagen, promenad till kyrkan för att grodungen skulle sova för att fixa hela kvällen

Grodungen sov sig genom hela vigseln bredvid orgeln, helt slut av veckans alla spännande utflykter och sena kvällar av bus med bästa polaren Oliver

 Jag med min älskade tonåring <3

 På återseende vackra Svalbard, vi kommer åter nästa år igen.


Låt varje dag bli din bästa!