tagna av Thords foto på förskolan. Visst är han väl söt vår lilla grodunge :)
torsdag 29 september 2011
En av alla underbara bilder....
tagna av Thords foto på förskolan. Visst är han väl söt vår lilla grodunge :)
..livet på Sagovägen
Trött mamma, en man som allt som oftast inte är hemma. Skrattig mamma, busunge som dansar zumba och berättar långa berättelser om trädet som ramlat över gungställningen på förskolan. Lycklig mamma, tonåring som lyckades bra på fysikprovet och får många lovord av pedagogerna på skolan. En för dagen otränad mamma som inte orkade släpa sig ut. Ett dammigt hus i behov av städning, som en trött mamma hoppas är rent imorgon då hon kommer hem från VFUn.
Vit toblerone, mörk choklad, några chokladsnittar och kakor som tonåring bakat på hem- och konsumentkunskap kommer att sitta fint i kistan :)
Låt varje dag bli din bästa!
Vit toblerone, mörk choklad, några chokladsnittar och kakor som tonåring bakat på hem- och konsumentkunskap kommer att sitta fint i kistan :)
Låt varje dag bli din bästa!
tisdag 27 september 2011
Säsongen går mot sitt slut
Säsongen går mot sitt slut... Två tävlingar återstår och sedan får jag summera min första säsong som orienterare. Bjuder på några bilder från förra helgens vistelse i fjällen.
Lördagens tema var långt, vackert och pannben... Blev strax över 8 timmars löpning, dock med några kortare avbrott för att äta lite lunch, fika och njuta av de otroligt vackra vyerna. De sista 15 km krävde pannben. Under dessa 15 km fick jag kämpa för att få bort tankarna som sa:
- Malin, det räcker nu. Du kan ringa efter en taxi och åka bil istället för att slita, för det här är ingen tävling.
Det var härligt att slå sig ner på bron utanför dörren till vårt rum i Vassojaure och kunna säga till sig själv:
- Wow, Malin!! Du kan fortfarande!! Du vann!! Du klarade att springa de sista 15 km fast du var så trött...
Man fixar alltid så mycket mer än man tror. När du tror det inte går något mer finns det alltid lite, lite kvar och helt plötsligt har du tagit dig upp ur svackan.... vips kan du fortsätta hur långt som helst. Kroppen är en häftig maskin!
Kvällen bestod av god mat och ett glas vin... Det enda som fattades var våra underbara barn!
Söndagens tema var höjdmeter och snö. Det var en tung kropp på söndag morgon, låren och vaderna gav ifrån sig stora protester när jag försökte att ta mig upp ur sängen. Men på något underligt vis gick det att piska igång den gamla kroppen, vilket resulterade i att den travde ganska bra uppför de snöklädda topparna runt Abisko. Blev ett bra på pass på 2½ timme innan det var dax att vända hemåt till våra kära ungar.
Låt varje dag bli din bästa <3
Lördagens tema var långt, vackert och pannben... Blev strax över 8 timmars löpning, dock med några kortare avbrott för att äta lite lunch, fika och njuta av de otroligt vackra vyerna. De sista 15 km krävde pannben. Under dessa 15 km fick jag kämpa för att få bort tankarna som sa:
- Malin, det räcker nu. Du kan ringa efter en taxi och åka bil istället för att slita, för det här är ingen tävling.
Det var härligt att slå sig ner på bron utanför dörren till vårt rum i Vassojaure och kunna säga till sig själv:
- Wow, Malin!! Du kan fortfarande!! Du vann!! Du klarade att springa de sista 15 km fast du var så trött...
Man fixar alltid så mycket mer än man tror. När du tror det inte går något mer finns det alltid lite, lite kvar och helt plötsligt har du tagit dig upp ur svackan.... vips kan du fortsätta hur långt som helst. Kroppen är en häftig maskin!
Kvällen bestod av god mat och ett glas vin... Det enda som fattades var våra underbara barn!
Söndagens tema var höjdmeter och snö. Det var en tung kropp på söndag morgon, låren och vaderna gav ifrån sig stora protester när jag försökte att ta mig upp ur sängen. Men på något underligt vis gick det att piska igång den gamla kroppen, vilket resulterade i att den travde ganska bra uppför de snöklädda topparna runt Abisko. Blev ett bra på pass på 2½ timme innan det var dax att vända hemåt till våra kära ungar.
onsdag 21 september 2011
Dagen då jag vek ned mig...
Dagen då jag vek ned mig... nästan. Idag var det så nära, så nära att jag vek ned mig för vädret. . Om det inte hade varit för att jag hade glömt min datasladd på bibblo och var utan bil hade jag nog inte valt att cykla idag... Regnet kunde nästan liknas vid att stå i duschen då jag trampade iväg. Jag hann till stora vägen då jag kände att cykla tur och retur till LTU i detta väder nog skulle bli för svårt. Så jag ringde mannen för att fråga om jag kunde cykla till hans jobb och få bilen istället... Självklart var det inga problem. Men då vi la på gick det upp för mig vad som höll på att ske... Jag höll på att ge upp utan att jag ens hade försökt. Så istället för att trampa mot Boden gav jag allt jag hade för att hinna med färjan... Så när jag väl var hem igen hade jag lyckas få hem datasladden, bli sjöblöt, pressa 9x10minuters och få trötta ben :)
Men jag ljuger om jag säger att det var lätt, men jag lovar att det var härligt när jag stod i den varma duschen.
Låt varje dag bli din bästa! <3
Men jag ljuger om jag säger att det var lätt, men jag lovar att det var härligt när jag stod i den varma duschen.
Låt varje dag bli din bästa! <3
Vilket svammel!
Vet inte ens var jag ska börja eller om jag ska välja att inte skriva av mig... Men om jag säger såhär, vilket svammel!! Det kokar inom mig, gillar verkligen inte när man inte visar respekt för andra människors tid! Jag har lovat mig själv att inte tycka så mycket på utbildningen, för jag är färgad av livet... Har nämligen fått lära mig den hårda vägen att det tyvärr så finns de som utnyttjar sin makt om de har en elev som upplevs "besvärlig". Med besvärlig menar jag en elev som frågar, undrar, kommer med synpunkter och har läst en del litteratur, debattartiklar och andra relevanta texter...
Nåväl... igår var det dax för klättring från 13-16 och 16-19. Kvällstiden fick mailade till oss på lördag, med uppmaning att inte protestera för att detta är en viktig del i vår utbildning. Visst blev jag irriterad men kände att det bara var att gilla läget, hade tur att mannen jobbar hemma den här veckan. Åker till skolan på förmiddagen för att fixa inför seminariet på fredag. Byter om till 13 och väntar med alla mina andra kursare att vår lärare ska dyka upp. Efter en halvtimme börjar vi ringa runt för att få reda på varför det inte dykt upp någon lärare... Då visar det sig att vi har ingen lektion mellan 13-16 utan bara den från 16-19... Kände återigen att jag blev irriterad, här hade jag lämnat lilla grodungen tidigt på förskolan eftersom jag kände att jag behövde förmiddagen för att hinna med så mycket som möjligt inför fredagens seminarium... Grrr!!
Dock är inte detta slutet... Idag vid 12 fick jag ett sms att alla skulle egentligen varit med på båda de seminarium som vi har i veckan, vilket betyder att mer än halva våran klass nu har gått miste om den första delen på grund av att vår lärare har informera oss om att vi ska bara närvara på det seminarium som vi även har en ansvarsuppgift till. Vi ställde oss frågande och tycket att det lät konstigt att vi skulle missa de som första gruppen pratade om. Men läraren vidhöll att det var så det var tänkt.... vilket nu visade sig vara helt fel, SUCK!!
Vi har även fått utbildning och tips av en pedagog hur man ska göra för att slippa undervisa i dans... Denne pedagog passade även på att trycka ner på de sura tanterna i skolan och informera om hur flickorna gråter samtidigt som han framhöll att det inte går att arbeta mot ett syfte och mål på alla lektioner, alla lektioner kan man ju inte motivera..... Undra om han undervisade oss för att vi skulle få ett exempel på hur man inte bör vara??
Är glad att jag är studiemotiverad och tycker om att utvecklas... för i detta kaos är det lätt att tappa gnistan.
Varje dag lär du dig något nytt :)
Nåväl... igår var det dax för klättring från 13-16 och 16-19. Kvällstiden fick mailade till oss på lördag, med uppmaning att inte protestera för att detta är en viktig del i vår utbildning. Visst blev jag irriterad men kände att det bara var att gilla läget, hade tur att mannen jobbar hemma den här veckan. Åker till skolan på förmiddagen för att fixa inför seminariet på fredag. Byter om till 13 och väntar med alla mina andra kursare att vår lärare ska dyka upp. Efter en halvtimme börjar vi ringa runt för att få reda på varför det inte dykt upp någon lärare... Då visar det sig att vi har ingen lektion mellan 13-16 utan bara den från 16-19... Kände återigen att jag blev irriterad, här hade jag lämnat lilla grodungen tidigt på förskolan eftersom jag kände att jag behövde förmiddagen för att hinna med så mycket som möjligt inför fredagens seminarium... Grrr!!
Dock är inte detta slutet... Idag vid 12 fick jag ett sms att alla skulle egentligen varit med på båda de seminarium som vi har i veckan, vilket betyder att mer än halva våran klass nu har gått miste om den första delen på grund av att vår lärare har informera oss om att vi ska bara närvara på det seminarium som vi även har en ansvarsuppgift till. Vi ställde oss frågande och tycket att det lät konstigt att vi skulle missa de som första gruppen pratade om. Men läraren vidhöll att det var så det var tänkt.... vilket nu visade sig vara helt fel, SUCK!!
Vi har även fått utbildning och tips av en pedagog hur man ska göra för att slippa undervisa i dans... Denne pedagog passade även på att trycka ner på de sura tanterna i skolan och informera om hur flickorna gråter samtidigt som han framhöll att det inte går att arbeta mot ett syfte och mål på alla lektioner, alla lektioner kan man ju inte motivera..... Undra om han undervisade oss för att vi skulle få ett exempel på hur man inte bör vara??
Är glad att jag är studiemotiverad och tycker om att utvecklas... för i detta kaos är det lätt att tappa gnistan.
Varje dag lär du dig något nytt :)
söndag 18 september 2011
Tävling med lilla K i vagnen
Det var mannens tur att tävla :) Gårdagens tävling var orientering på långbana, en mindre tävling i Luleå på Mjölkuddsberget. Eftersom mannen fick starttiden 11.20, förstod vi att det skulle bli svårt för mig att hinna starta innan starten stängde. Därför föll valet på att springa med lilla K i vagnen... Ok, nu efterhand skulle jag självklart valt bärstolen istället, förstår inte varför jag glömde bort den?? Men i gengäld fick jag ju en bra, svettig och frostande utmaning!
Gissar att jag är den första och förmodligen den sista som kör med barnvagn där vi körde??!! Ibland fanns det ingen stig, ibland fanns det en stig som man kunde ana, ibland körde vi på framhjulet, ibland på bakhjulen, ibland sprutade lera och ibland var vattenhålen så djupa att mer än halva hjulen var under vatten... Fast det fanns även partier med elljusspår och en väg till en mast, så ibland gick det fort och lätt :) Det tuffaste vägvalet vi gjorde innebar att vi fastande i en trappa. Efter många minuters trixande med att försöka få lös hjulen, lyfta och fundera beslutar jag mig för att vända och springa den långa vägen runt. Men då har jag så tur att min älskade man passerar på en grusplan strax nedanför oss, så jag ropar och frågar om han har tid att hjälpa oss... Så med gemensam kraft kan vi bära ner vagnen :) Det var kanske inte det bästa för mannens tävlingsresultat, men jag är glad att han gav sig tid att ge oss en hjälpande hand.
Hur gick då? Ja, men helt klart är jag nöjd! Visst tog det tid, men har trotts vagn och omvägar lyckas få till en andra och två tredje bästa sträcktider.... Det är verkligen långt över vad jag förväntat mig! Vid våra kontroller 11 och 12 får vi problem eftersom jag har lite problem att hitta den, har lovat lilla grodungen att vi bara ska köra på stora stigar och dessutom börjar tålamodet på grodungen att tryta. Så mellan mina sökningar av kontrollen fick jag springa tillbaka till vagnen och berätta vad jag gjorde, så de blev ett x antal intervaller fram och tillbaka i skogen. Detta gjorde självklart att tiden rann iväg, för det var svårt att komma tillbaka till exakt där jag slutade leta efter varje intervall...Från kontroll nummer 14 -20 körde jag utan grodunge och vagn ( mannen mötte upp efter sin målgång och tog över) och mina sträcktider skvallrar om att jag igår hade god fart under fötterna :)
Är mycket nöjd med gårdagens träningspass! Jag längtar till nästa helg då jag och min man åker till fjälls på ett litet träningsläger :) :)
Låt varje dag bli din bästa!
Gissar att jag är den första och förmodligen den sista som kör med barnvagn där vi körde??!! Ibland fanns det ingen stig, ibland fanns det en stig som man kunde ana, ibland körde vi på framhjulet, ibland på bakhjulen, ibland sprutade lera och ibland var vattenhålen så djupa att mer än halva hjulen var under vatten... Fast det fanns även partier med elljusspår och en väg till en mast, så ibland gick det fort och lätt :) Det tuffaste vägvalet vi gjorde innebar att vi fastande i en trappa. Efter många minuters trixande med att försöka få lös hjulen, lyfta och fundera beslutar jag mig för att vända och springa den långa vägen runt. Men då har jag så tur att min älskade man passerar på en grusplan strax nedanför oss, så jag ropar och frågar om han har tid att hjälpa oss... Så med gemensam kraft kan vi bära ner vagnen :) Det var kanske inte det bästa för mannens tävlingsresultat, men jag är glad att han gav sig tid att ge oss en hjälpande hand.
Hur gick då? Ja, men helt klart är jag nöjd! Visst tog det tid, men har trotts vagn och omvägar lyckas få till en andra och två tredje bästa sträcktider.... Det är verkligen långt över vad jag förväntat mig! Vid våra kontroller 11 och 12 får vi problem eftersom jag har lite problem att hitta den, har lovat lilla grodungen att vi bara ska köra på stora stigar och dessutom börjar tålamodet på grodungen att tryta. Så mellan mina sökningar av kontrollen fick jag springa tillbaka till vagnen och berätta vad jag gjorde, så de blev ett x antal intervaller fram och tillbaka i skogen. Detta gjorde självklart att tiden rann iväg, för det var svårt att komma tillbaka till exakt där jag slutade leta efter varje intervall...Från kontroll nummer 14 -20 körde jag utan grodunge och vagn ( mannen mötte upp efter sin målgång och tog över) och mina sträcktider skvallrar om att jag igår hade god fart under fötterna :)
Är mycket nöjd med gårdagens träningspass! Jag längtar till nästa helg då jag och min man åker till fjälls på ett litet träningsläger :) :)
Låt varje dag bli din bästa!
lördag 17 september 2011
Grodungen badar bastu
Eftersom bastun varit fullproppad med en massa saker när vi byggt vår groventré var det ett tag sedan vi basta. Grodungen gillade när värmen strömmade ner över kroppen. Varje gång vi kastade på vatten på aggregatet slickad sig om munnen och tittade upp i taket samtidigt som han sa:
- Äta den?
Vi är så tacksamma för allt stöd och fina ord från er alla i samband med grodungens sjukdom förra veckan. Nu är han åter pigg, vild och glad... Vår egna lilla vilda bebbe :)
Låt varje dag bli din bästa!
- Äta den?
Vi är så tacksamma för allt stöd och fina ord från er alla i samband med grodungens sjukdom förra veckan. Nu är han åter pigg, vild och glad... Vår egna lilla vilda bebbe :)
Låt varje dag bli din bästa!
måndag 12 september 2011
Du..sa.. ma..mma... Du..sa..
- Du..sa ma...mma du..sa, stonkar grodungen mellan sina tunga andetag.
Trots att det inte ens finns kraft att säga hela orden "busa mamma", är vår lilla grodunge sugen på att vi ska busa i väntrummet på akuten.
Det var en tuff dygn för vår grodunge igår. Ja, den var tuff för hela familjen. Det slutade med att vi blev inlagda på sjukhuset. Vid 13-tiden när grodungen blev så risig att hela rummet var fullt av personal kände jag att det var dax att ringa hem mannen... Jag har alltid trott att man inte kan dö i falsk krupp, men där och då förstod jag att de kunde går riktigt illa. Som tur var befann vi oss i trygga och lugna händer. Jag blir så imponerad av hur lugnt och metodiskt de samarbetar när det blir skarpt läge.
Om det sedan är krupp eller astma han har får tiden utvisa... I dagsläget har vi inte fått några mediciner med oss hem, vilket känns läskigt. Deras motivering var att de vill att vi kommer in till dem om det händer igen, för då måste han på utredning.
Nu ska jag försöka vila och läsa lite bok. Håller tummarna för att vi alla ska få sova en skön natt.
Låt varje dag bli din bästa!
Trots att det inte ens finns kraft att säga hela orden "busa mamma", är vår lilla grodunge sugen på att vi ska busa i väntrummet på akuten.
Det var en tuff dygn för vår grodunge igår. Ja, den var tuff för hela familjen. Det slutade med att vi blev inlagda på sjukhuset. Vid 13-tiden när grodungen blev så risig att hela rummet var fullt av personal kände jag att det var dax att ringa hem mannen... Jag har alltid trott att man inte kan dö i falsk krupp, men där och då förstod jag att de kunde går riktigt illa. Som tur var befann vi oss i trygga och lugna händer. Jag blir så imponerad av hur lugnt och metodiskt de samarbetar när det blir skarpt läge.
Om det sedan är krupp eller astma han har får tiden utvisa... I dagsläget har vi inte fått några mediciner med oss hem, vilket känns läskigt. Deras motivering var att de vill att vi kommer in till dem om det händer igen, för då måste han på utredning.
Nu ska jag försöka vila och läsa lite bok. Håller tummarna för att vi alla ska få sova en skön natt.
Låt varje dag bli din bästa!
söndag 11 september 2011
Krupp
Anders är borta på övning och grodungens krupphosta kommer som ett brev på posten. Många vakande och oroliga timmar i natt, tur att jag har haft sällskap av min underbara mamma. Hostan håller fortfarande i sig men är inte konstant utan kommer mer i korta intervaller... Vi får se om det blir ett besök på akuten eller om vi klarar oss.
Ha en underbar söndag! Låt varje dag bli din bästa! <3
Ha en underbar söndag! Låt varje dag bli din bästa! <3
måndag 5 september 2011
Kursstart och tävling
Två tävlingar i orientering och uppstart på två kurser samt föräldramöte och disco för tonåringen erbjöd en vecka med fullspäckat schema...
Som tur är har mannen haft en ledig vecka från jobbet, så han har fått hålla i trådarna här hemma. Visst är det tungt när han är borta. Men jag älskar verkligen att skörda frukten från de jobbiga veckorna då han är borta i form av möjlighet att kunna få jullov, sportlov, höstlov och en vecka, några dagar av ledighet här och där tillsammans... I ett "vanligt" jobb skulle dessa möjligheter aldrig finnas. Nu går vi mot en ny vecka med mannen bort, men han åker inte förrän på torsdag... Så det är inget att fundera på än.
Båda kurserna innebär massor av fysisk aktivitet, så jag trivs som fisken i vattnet. På idrottskursen är det paddling, orientering, klättring och lite äventyrspedagogik som står på schemat. Inom kursen äventyrspedagogik, som jag läser som extra kurs på distans, var det 3½ dagar med olika äventyr från morgon till kväll.
Många nya människor och mycket fysisk aktivitet på dagarna har givit tanten en sliten och förkyld kropp, vilket gjorde att jag var osäker på om jag alls skulle kunna starta i DM-sprint. Testade att värma upp och kroppen var allt annat är pigg. Jag bestämde mig till slut ändå för att starta, det var ju säsongens sista tävling. Kammade hem ett guld, dock var inte de bästa där. Men är nöjd med att jag lyckades uppnå mitt mål att gå in under 20 minuter, dock hade jag även en önskan om att vara närmare 15 minuter än 20 minuter... Vilket jag inte lyckades med, gjorde ett misstag som kostade de minuterna...
Om jag summerar mina första tre månader som orienterar är jag hyffsat nöjd. Jag har gått från öppen fem till D35 och svarta banor under dessa månader. Vilket känns som en ganska hyffsad utvecklingskurva. Utöver det har jag även lyckas med att kamma hem två DM-guld i D35, ett i ultra och ett i sprint. Dock har jag varit väldigt ojämn, ibland känns det som att nu är jag verkligen på väg att lösa koden och ibland är jag verkligen helt vilse i pannkakan.
Låt varje dag bli din bästa!
Som tur är har mannen haft en ledig vecka från jobbet, så han har fått hålla i trådarna här hemma. Visst är det tungt när han är borta. Men jag älskar verkligen att skörda frukten från de jobbiga veckorna då han är borta i form av möjlighet att kunna få jullov, sportlov, höstlov och en vecka, några dagar av ledighet här och där tillsammans... I ett "vanligt" jobb skulle dessa möjligheter aldrig finnas. Nu går vi mot en ny vecka med mannen bort, men han åker inte förrän på torsdag... Så det är inget att fundera på än.
Båda kurserna innebär massor av fysisk aktivitet, så jag trivs som fisken i vattnet. På idrottskursen är det paddling, orientering, klättring och lite äventyrspedagogik som står på schemat. Inom kursen äventyrspedagogik, som jag läser som extra kurs på distans, var det 3½ dagar med olika äventyr från morgon till kväll.
Många nya människor och mycket fysisk aktivitet på dagarna har givit tanten en sliten och förkyld kropp, vilket gjorde att jag var osäker på om jag alls skulle kunna starta i DM-sprint. Testade att värma upp och kroppen var allt annat är pigg. Jag bestämde mig till slut ändå för att starta, det var ju säsongens sista tävling. Kammade hem ett guld, dock var inte de bästa där. Men är nöjd med att jag lyckades uppnå mitt mål att gå in under 20 minuter, dock hade jag även en önskan om att vara närmare 15 minuter än 20 minuter... Vilket jag inte lyckades med, gjorde ett misstag som kostade de minuterna...
Om jag summerar mina första tre månader som orienterar är jag hyffsat nöjd. Jag har gått från öppen fem till D35 och svarta banor under dessa månader. Vilket känns som en ganska hyffsad utvecklingskurva. Utöver det har jag även lyckas med att kamma hem två DM-guld i D35, ett i ultra och ett i sprint. Dock har jag varit väldigt ojämn, ibland känns det som att nu är jag verkligen på väg att lösa koden och ibland är jag verkligen helt vilse i pannkakan.
Låt varje dag bli din bästa!
söndag 4 september 2011
Glimtar från vår sommar
Låt varje dag bli din bästa!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)