Kraften rinner verkligen ur mig och det tär på energireserverna... Drömmer om vita lakan som luktar rent, ett tyst rum, en tidningen och möjligheten att sitta ner en hel måltid. Jag är inte ett dugg avis på min man som kan ligga på hotellrummet, peta sig i naveln och ta en nypa luft när andan faller på ;)
Vårt hus här på Sagovägen har i veckan förvandlas till ett skräckhus fyllt med dårar. De skriks och bråkas om minsta grej... Sömnbristen gör sig påmind och tålamodet sinar, vilket mina små änglar självklart känner. Ibland undrar jag hur jag ska kunna ro detta år i hamn? Jag vet nämligen att detta är bara början på all tid som mannen kommer att vara borta det närmaste året. Om den minsta dåren bara kunde lära sig att sova och välja att få krupp på natten de nätter som mannen är hemma. Men riktigt så enkelt är det ju inte och förmodligen är det detta som gör mig ännu starkare, allt har en mening. Samtidigt i allt så är jag ju så lycklig, så lycklig över att vi har dessa dårar i huset. För utan dem skulle det inte finnas någon mening...
Tack Therese för barnvakten och tack moster Sara med familj för middagen! Jag är så tacksam för ert stöd idag! Ingen fysisk träning idag, dock psykisk ;)
Låt varje dag bli din bästa!
Du är jätte duktig, Malin! Det är tur du har din träning och din envishet som hjälper dig i stunder då det kan kännas motigt. Kram på dig
SvaraRadera